IKFC,Iranska Kulturforsknings Center</font>

IKFC, Iranska Kulturforsknings Center کانون پژوهش فرهنگ ايران در سوئد

اطلاعيه

Mänskliga rättigheter

Flyktnings politisk

Kontakt

Dr. Lahidji

Ali-Ash. Darvishian

Dr. H. Peyman

Said

Yeshkevari

گزارش حمايت ايرانيان

از آموزش بچه های کار و خيابانی و ...

... »»»»»»

گزارش کوتاه از فعاليت کانونپژوهش در سال 2003

Stockholmsresan

Detta är min loggbok om min resa i Stockholm Torsdagen den 2/11 till och med Fredagen den 3/11, fast då slutade inte min resa för min familj var på besök hos släktingar och vänner i Stockholm så jag stannade med dem fram till Söndagen den 5/11.

I alla fall, detta är min loggbok om resan i huvudstaden.

Torsdag 2/11

Klockan är 07:13 och jag tar spårvagn 4 från Mölndals Centrum till Korsvägen.

Inne i spårvagnen ser jag fram emot vad som ska ske under dessa dagar framöver.

Vi byter till spårvagn 6 till Ullevi Södra där vi går mot Shell bensinstation vid Nya Ullevi. Där ser vi ett 20-tal iranier ståendes i väntan på en buss. Jag ser mina två vänner. Jag går och hälsar på de jag känner, när min kompis Abtin anländer med sin mamma Noshin som ersatte våran hemspråkslärare Nahid under resan.

Bussen anländer sedan till parkeringen. Det är en buss av märket ”Leja Touring”.

Vi sätter oss i bussen och när alla är väl samlade räknar alla lärare oss.

Vi var omkring 48 personer. Bara sekunder efter det kom projektledaren Davod Navaian och berättade att ....

Precis efter det delades det ut ett papper invirat i en plastficka med information om resan och alla resenärers namn, personnummer, skola och telefonnummer, och pennor och den lilla skrivbok som jag skrev hela denna resan i.

Därefter började våran resa och 08:15 körde vi in på avfarten till riksväg 40 som skulle leda oss mot huvudstaden. En kvart efter beräknad tid för avgång.

Vi åkte och vi blev uppdelade i två delar kan man säga. Dessa ”två delar” kände varandra väl också. Längst fram satt alla lärare och föräldrar med ”vi” bakom oss och längst bak några iranier från Göteborg (varav hade två små flickor födda 94- och 92), när det stod på informationen innan resan att resenärerna skulle vara mellan 18-16 år gamla. Första stoppet skedde efter att vi hade passerat Jönköping/Huskvarna och tiden var 10:13, vi stannade utanför ett hotell med en bensinmack. Det var snö ute och kraftig is på marken. Vi stannade där till 10:27 då vi åkte igen.

Dessförinnan hade film suttits på som blev snabbt omtyckt av alla, men den stängdes av efter några väl otrevliga scener för barnen och föräldrarna – när den redan var över.

Protester förekom men ingenting hindrade de från att visa filmen igen.

Efter dryga 5 minuters resa från Jönköping inleddes fotografering i bussen. Vid klockan 11 började musik sättas på i bussen. Då blir det glada miner och alla uppskattar verkligen den persiska musiken som sattes på.

Men efter att en tjej i den bakre delen av bussens skiva med musiken ”reggae” sattes på blev det rätt störande för folk över att den persiska musiken stängdes av.

När hennes musik stängdes av kom det applåder från många och hon själv blev ganska förbannad över att hennes musik stängdes av.

Exakt efter en timme efter avresan från hotellet och bensinmacken i Jönköping har vi börjat närma oss Linköping. Då är det ännu kraftigare snör runtom vägarna än i Jönköping. Det tar ett tag, närmare bestämt 30 minuter efter Linköping, så meddelar en lärare, Azar-khanom, att vi ska äta på McDonald’s. Jublet stiger i bussen och alla applåderar vilt bara för mat ! Precis efter det kör föraren förbi det tänkbara McDonald’s vi skulle äta i och alla blir fullkomligt tysta i bussen.

Bussföraren kör fel två gånger i hopp om att ett McDonald’s skulle dyka upp i närheten i området. VI börjar närma oss Nyköpingsbro när en stor mediediskussion bryter ut i våran del av bussen vid 12-tiden där de argumenterar högljutt för att övertyga varandra om vilken kändis är finast. Under den tiden fortsätter ”sökandet” på en McDonald’s restaurang.

Äntligen! Klockan 12:25 har vi kommit till Nyköpingsbro där han kör av vid en McDonald’s restaurang. Innan vi steg av meddelande Kamiar, en studerande och ungdomsfullmäktige som följde med under resan att vi hade 45 minuter på oss att äta.

De andra matgästerna i McDonald’s blir chockade när drygt 50 iranier invaderande den stackars lilla restaurangen. Föräldrarna och lärarna gick och frågade runt vad alla ville äta och det gick faktiskt utan problem. Cirka 13:30 åkte bussen ut på E4:an mot Stockholm.

Det är bara ett fåtal i bussen som orkade vara sociala mot varandra då de andra ägnade sig åt sömn och mp3-lyssnande. Även jag ägnade mig åt det sist nämnda.

Vid två-tiden började eleverna i bussen skriva sina frågor som de ska förmedla till Regeringen och Riksdagen. Papper på papper lämnades in när jag läste på en avståndstavla att det var 55 km kvar till Stockholm.

14:46 anlände vi till Stockholm och Rosenbad/Regeringskansliet.

Där står vi stilla och ingen får lämna bussen förrän vi vet vad vi ska göra.

Det är så att vi har anlänt tio minuter för tidigt och vi får vänta på våran guide. Guiden beräknades komma klockan 15:12.

Själva Guiden på Rosenbad inleds med att vi blir bemötta av en tjänsteman som berättar att han jobbar i Regeringskansliet som i och med det betyder att han inte är politiskt anställd.

Han berättar att Rosenbad egentligen var en bank förr i tiden och att det är tre sammanfogade byggnader som utgör själva Rosenbad delen.

Vi tas in i en konferenssal med stolar av biografmodell. Jan Olof-Perslow, som han heter, börjar ställa några frågor till oss. Han berättar att varje Torsdag har Regeringen ett Regeringssammanträde och de äter lunch tillsammans, diskuterar frågor de inte löst m.m. Just denna Torsdagen var Regeringen inte närvarande.

Han avslutade med att gå igenom hur systemet fungerar och därefter fick han ta emot frågor. Det var en speciell fråga som jag inte skrev ner som var ganska bra som handlade om bombningar mot Iran, om hur Regeringen skulle reagera tror jag.

Sedan tog Martina och Cajsa över. De jobbar med en enhet som jobbar inom demokrati, mänskliga rättigheter, idrott, folkrörelsefrågor och nationella minoriteter. Ny minister för dessa frågar (utom idrott) är Nyamko Sabuni.

Martina gick igenom dessa punkter mycket noggrannt.

Cajsa pratade därefter om traditionellt och icke-traditionellt valdeltagande, om Regeringens insatser för att öka unga människors delaktighet. Frågor ställdes även här, om vad som händer när man röstar blankt och om man måste rösta i valet m.m.

16:50 lämnade vi Rosenbad och begav våra resa mot Naturhistoriska Riksmuséet och Cosmonova. Vi går först en rundtur där vi tittar runt på uppstoppade djur som de faktiskt hade gjort det snyggt. Det fanns information om djuren, så som läten, utbredning, föda m.m. Det fanns massa avdelningar men vi hann bara se två sektioner innan vi gick in på filmvisning.

Det var första avdelningen som gav mig störst intryck eftersom det enbart fanns på djur som jag mestadels ser här i Sverige. Den andra avdelningen omfattade djur i vatten. Det lockade mitt intresse totalt.

Sedan var det då dags för en filmvisning. Och inte vilken filmvisning som helst, det var den största biografsalen jag har sett i hela mitt liv.

Cosmonova, som den heter, är Sveriges enda IMAX®-biograf och visar film i världens största filmformat. Cosmonova är också Sveriges största planetarium som visar föreställningar om astronomi. Duken är kupolformad och 760 kvadratmeter stor.

Filmen var en sådan typiskt geografisk dokumentärfilm som man brukar se på geografilektionerna, sådana som jag faktiskt gillar. Den handlade om Grekland och en 72 årig professor i arkeologi, som när han var 22 år gammal hittade en gammal runsten som i sin tur var början till det kända gamla templet Parthenon i Aten.

Sedan dess har han fördjupat sig i arkeologi och han läste om ett fynd i havet som ett par forskare hade hittat. Det fyndet hittades utanför ön Santorini vid Greklands öar, och med tanke på att den ön hade en vulkan i mitten forskade han om just denna ö och fick reda på att den hade fått ett utbrott en gång i tiden.

Professorn visste om att det en gång i tiden legat en stad här eftersom arkeologer hade hittat gamla och krossade målningar som sedan pusslades ihop av befolkningen. En av målningarna var en avbildning på en kvinna som tar fram några kvistar ur en vas. Dessa kvistar visade sig vara grunden till kryddan saffran.

Vissa studier visade att i och med det kraftiga vulkanutbrottet fick det klimatiska förändringar jorden över. Det utvecklades i ett stort gasmoln som spridde sig ända till Grönland. Av dessa gasmoln som hade lagt sig ner i jordytan kunde forskare få ut iskärnor från flera århundraden tillbaka, där det markeras med remsor i islagret då vilken tid på året det inträffade och tidpunkten för händelsen var något som överraskade professorn. Året visade sig vara 1647 f.kr. Ett helt århundrade innan det som professorna trodde att det skulle inträffa.

Trots det finns det ingen som kan lösa mysteriet på vilken stad som gick under, men professorn lär inte ge upp med sitt sökande och lär inte hoppas på att denna stad som gick under var det berömda Atlantis.

Detta är ön Santorini som filmen handlade om. Den ö i mitten, där det står ”Nea Kameni”, är det den vulkan som troligtvis har sänkt Atlantis till grunden.

Vi sätter oss i bussen 18:49 och denna gång på väg för att få en bit att äta.

19:23 anländer vi till Södermalm, och till Restaurang Little Persia. Det är både en restaurang och ett café med bar. När jag kom in tyckte jag att det var ett litet ställe, men det visade sig vara en mysig miljö med ett fint litet hörn med bord och stolar.

När vi hunnit sätta os meddelades det att maten beräknades ta runt 10-15 minuter.

Med stort lidande gick de 15 minuterna lidande sakta och det var dags att hämta mat. Ris fyllt med kyckling och russin serverades med köttgryta med auberginer och någon annan liknande gryta, med bröd och persisk yoghurt. Den maten var en av de godaste maträtterna jag någonsin har ätit. Klockan slår 20:04.

Vi stannar där ovanligt längre eftersom föraren stannade kvar med föräldrarna och lärarna och tog en kopp kaffe.

Vi åker sedan därifrån vid 20:55, och vi når äntligen vandrarhemmet Zinkensdamm som vi ska tillbringa natten i vid 21:08.

Vi stannade dock kvar i bussen eftersom våra lärare och föräldrar skulle gå och förbereda personalen på en anstormning av drygt 50 vilda iranier.

21:16 stiger alla av bussen, nu med tankar på hur deras rum kommer se ut osv.

Vi kommer in i receptionen och det blev som vanligt högljutt och alla gäster och personal bara himlade med ögonen när vi steg in. Alla får sina nycklar och tar sina rumskamrater med sig och ”installerar” sig in på sina rum. Rum 127 fick jag som har äran att dela rum med såklart Abtin, och dessutom med Ashkan & Amir.

Alla checkar in i ”hemmet” medans jag går in och duschar. Därefter får jag runt i hemmets olika byggnader för att se hur det ser ut. Det ser fint ut med snön och allting men jag är definitivt säker på att det är ännu finare på sommaren.

När det var som mest tillbringade det 15 personer i just vårat rum och det blev högljutt. Men det var inte så farligt, Mr. Kamiar sade till oss en gång och sedan var vi tysta resten av natten.

Vid 12-tiden gick många för att sova. Killarna spelade poker, några tjejer spelade det traditionella persiska spelet hok’m och några andra från ”våran crew” gick in på sitt rum och spelade anden i glaset leken. Kamiar hade sagt till oss att 08:00 skulle alla vara uppe och äta frukost i den stora frukostbuffén.

Jag gick och lade mig 01:02.

Fredag 3/11

Klockan slår 07:28 när jag vaknar. De andra sover, men så småningom vaknar de. Amir och Abtin går för att duscha medans jag byter om och börjar med att packa mina väskor, städa rummet. När jag gjort detta väcker jag Ashkan. När jag är färdig går jag för att äta. Jaq äter färdigt och sticker till rummet före alla andra. Vid denna tidpunkt hade knappt några gått upp. Jag tittar på planeringen, och det står att vi ska vara i Riksdagen klockan 09:30.

Vi åker från vandrarhemmet 09:02.

09:18 anländer vi till Riksdagens Hus, på den lilla ö där den är belagd. Och precis innan avstigning gjorde lärarna klart för oss vad vi fick göra och inte göra. Detta p.g.a. några hade misskött sig i Rosenbad. Vi blir bemötta i receptionen av en kraftigt rak och punktlig ordningsvakt som gör klart för oss om hur det ska vara där inne. Inga ytterkläder, tuggummin så som halsdukar och stora klädesplagg fick inte meföras in. Två ledamöten, en från (m) och (s) bemöter oss i receptionen som delar in oss i två grupper.

Den som var min guide, Inger René (s), tog oss direkt till våning 7, till åhörarsalen till Kammaren som är det mest kända i hela Riksdagshuset. Det gör Riksdagen sitt jobb och vi transporteras till åhörarläktaren som tar upp emot 200-300 åskådare. Hon berättar vart alla sitter någonstans och hur man skall uppföra sig inne i salen. Vi går ner till våning 5 med lite hissproblem så tar vi oss till den våning som omfattar Gamla Riksdagshuset.

Det är väldigt fint därinne med fina golv- och väggdekorationer. Vi går in i entréhallen till huset. Inger berättar att alla politiker går igenom denna entré bara en gång om året, när det är val. Det är skulpturer på gamla statsråd och det gröna mattor och stora lampor med kristaller och massor av tavlor överallt. Hon tar oss in i ett rum med ett långt bord med mikrofoner som politiker har möten i.

Hon tar oss därefter ner tillbaka till våning 1 skall vänta.

Vi färdas sedan längs en korridor och in i en lektionssal och där uppe står han. Det är äntligen dags, vi får träffa Herr Talman, Per Westerberg.

Han berättar lite grann om sig själv, om sin bakgrund, sitt yrke, och hur han blev vald till talman. Han berättar ytterligare om hur systemet fungerar för en talman och ytterlige information om hur man gör sitt jobb som politiker. Sedan fortsätter han lite grann om EU-kommissionen.

Efter det börjar frågeställningarna till Herr Talman. Och det märks mycket tydligt att han kan sitt område mycket bra. 5 frågor kom från samma person i början, och han besvarade dem perfekt. Han går sedan in på Estonia-katastrofen, och förklarar att man kan prata i en s.k. ”backspegel”. ”Vad kunde vi ha gjort? Hur skulle vi hantera situationen?”.

En fråga om skoltrötthet angående betyg i årskurs 6 kom och Herr Talman var mycket försiktigt med tanke på att det var en ganska stor politisk fråga.

Men han höll med till en viss del angående frågan. Han tyckte faktiskt att de i årskurs 6 kan bli mer och mer skoltrötta med betyg i just den årskursen.

Herr Talman är inte rädd för att svara på frågor. En integrationsfråga blossade upp men den frågan fick väntas till lunch. Ytterligare frågor ställs om bl.a. mänskliga rättigheter, svenska för invandrare, svagheterna Sverige har mot andra länder och jämlikheten mellan män och kvinnor i dagens samhälle. Frågeställningen var och det var dags att gå och äta mat. Innan det framgick det dessutom att Herr Talman var Näringsminister i början på 90-talet.

Vi gick in i den berömda Riksdagsrestaurangen för att äta mat. Det fanns mycket goda maträtter att välja mellan. Bland annat en stor bit kotlett med BBQ-sås, pasta med kyckling, en annorlunda soppa och en hamburgertallrik med pommes. Maten var mycket god och en salladsbuffé gjorde det ännu godare.

Efter denna måltid lämnade vi Riksdagshuset och tackade ledamötena för rundturen och det kom fram under lunchen att Inger René hade vart lärare i Utmarksskolan i Kortedela. Vi steg in i bussen prick klockan 1.

Nu var det planerat att vi skulle på en stadstur i Stockholm. Det var först meningen att vi skulle åka runt med bussen, så att det skulle bli en liten sightseeingrunda.

Men i själva fallet fick vi åka in mot Gallerian (motsvarande vårat Nordstan här i Göteborg). Där hoppade vi av och begav oss mot en egen shoppingtur. Jag själv tog några av killarna med mig till Sergels Torg och shoppade där. Vi skulle vara tillbaka i bussen 14:45 för hemresan till Göteborg. Alla sprider ut sig och shoppar och träffar människor de haft kontakt med, jag visar Abtin några ställen jag besökt tidigare.

Min resa slutade där med gänget. Vad jag fick höra sattes musik på hemvägen och det blev lite festaktigt, men ändå sov rätt många för de hade inte lagt sig dagen innan i vandrarhemmet.

Vad var det då som var roligast med denna resa?

Framför allt gemenskapen. Att se så många iranier på plats värmde mig verkligen och det var mycket roligt faktiskt att Abtin hängde med för att han var halva anledningen till att jag följde med över huvudtaget.

Bussresan var nog det som var det mest roliga under resan, att alla var glada och sociala mot varandra och berättade skämt, skrattade med varandra, och såg på film och hade på persisk musik var en av de grejer jag uppskattade mest under resan. Det absolut roligaste tror jag var när vi körde förbi det tänkbara McDonald’s vi skulle äta i. En sådan tystnad har jag aldrig vart med om i hela mitt liv.

Sedan var det då när vi tillbringade tiden i vandrarhemmet. Att dela rum med 3 killar som jag rankar som bröder var inte heller fel, men jag sov först av dem eftersom jag inte tycker om kortspel alls så jag undvek att spela poker med killarna, jag trivdes i rummet och att sitta och lyssna på min egen musik och skriva ned allt det här.

Sammanfattande kan jag säga att det var en trevlig resa som bjöd på en svettande studerande ungdomsfullmäktige som sprang efter oss ständigt gång på gång och som gjorde att vi fick oss ett par sköna skratt. Denna resa var en av ett fåtal underbara resor jag gjort i mitt liv och det är faktiskt synd att jag går ut gymnasiet detta året p.g.a. den resa som är planerad till New York v. 12 år 2008 har jag då möjlighet till att inte följa med.

Den här resan kommer jag aldrig glömma någon gång, och en sak är säker efter denna resan. Min kärlek till iranier växer och växer.

Armin Samand

2006-11-22 Mölndal