6 - 8 November 2008

Rapport- och uppfattningar av studieresan:

Nima Ghambin 

En oförglömlig resa

   23 elever och sju lärare åkte en mörk vintermorgon till landvetter flygplats. De var på våg till Bryssel, Belgien, på en studieresa. Det var den sjätte november. Ingen av oss kände sedan tidigare varandra. 06:45 lyfte flyget från landvetter mot en oförglömlig resa i Europas huvudstad Bryssel.

Dag 1
   Flyget anlände till Bruxelles International Airport klockan 09:45 efter en mellanlandning i Köpenhamn. Det var en resa där alla var morgontrötta. Så trötta, att någon även tappade bort sin midjeväska med pengar i. personen gick efter de förlorade pengarna, medan vi väntade i ca en timme vid bagageutlämningen. Efter det begav vi oss till tågstationen, för att åka till vandrarhemmet vi skulle bo på.

Resan från flygplatsen till vandrarhemmet tog ungefär en halvtimma, och vi var mestadels under marken i tunnelbanan. När vi kom fram till hållplatsen vi skulle av på (”Comte de Flandre”), trodde man, helt ironiskt, att man hade landat i fel land. Det första man såg när man kom upp från stationen var en gatumarknad, med många uppställda tält och gatuförsäljare, och de flesta pratade arabiska. Efter ett tag förstod man att detta är ganska vanligt i Belgien, och det blev något att skratta åt.

När vi anlände till vandrarhemmet, ”Génératon Europé”, lämnade vi vårt bagage, och en stor grupp, där jag också var med, gick på en liten rundtur ensamma till den där konstiga gatan, med självetablerade affärer. På gatan hittade man allt från ”Pakistan food store” till ”Ali Baba Telephone Internet”.

När vi kom tillbaks åt vi lunch och fick nyckelkorten till våra rum. Lunchen bestod av pasta, och två enorma köttbullar (Knödel). Det serverades även en vattnig grönsakssoppa till förrätt.

Rummen bestod av 4-5 sängar, ett litet bord med två stolar, förråd, dusch och toalett. Jag sov ensam med en annan person i rummet. Vi la in våra saker i rummet och vilade upp oss inför kvällen. Det var just under dessa få timmar som vi var i vandrarhemmet som alla konversationer började komma igång, och isen brytas mellan alla. På kvällen gick vi till ett världsberömt torg; ”La Grand Place”.

Grand Place är ett torg byggt på 1600-talet, men byggnader har redan börjat byggas på 1400-talet. Det mest kända huset vid detta torg är Bryssels stadshus. Det började byggas under 1400-talet. I ”mitten” av stadshuset finns det ett 97 meter, gotiskt torn, med en staty av Bryssels skyddspatron, St. Michael.

Enligt legender begick arkitekten till stadshuset självmord, genom att hoppa ner från tornet, då han märkte att tornet inte låg i mitten av byggnaden.

Torget började byggas efter att stadshuset stod klart 1455. Vid torget ligger även ett chokladmuseum, och ett Ölmuseum. Grand Place är det centrala shoppingcentrat i Bryssel.

Efter att ha gått runt och utforskat torget o dess gränder gick vi till ett litet, mörkt, men ändå mysigt, ställe där vi åt, en slags kebab. De flesta åt på andra ställen. Efter att vi hade ätit färdigt, gick vi ut igen och handlade lite souvenirer, fast än vi hade en shoppingdag, på lördagen. Sedan mötte vi lärarna och gick bort mot vandrarhemmet. En viss person, började sjunga en gammal låt vid namn ” Soltane Ghalbam” och det blev en succé i gruppen.
Vi började sjunga den vart vi än gick, i kör, och vi fick såklart en stor publik, varje gång.

De flesta var såklart inte så trötta när vi var tillbaka. Utan jag och några andra försökte kolla på en film på min rumkamrats dator, men det blev bara en massa skiftande mellan filmer, så alla tröttnade och gick och la sig till slut.

Dag 2

Denna dag fick man vakna väldigt tidigt. Vi skulle åka från vandrarhemmet till resans huvudmål, EU-parlamentet. Klockan 8:00 åkte vi från vandrarhemmet. Vi tog tunnelbana dit. Denna sektion av staden var lite mer modern, med höga glashus. Ett av dessa storartade hus var Parlamentet. När vi kom dit, fick vi passera en säkerhetskontroll, som liknar säkerhetskontrollen på flygplatsen. Efter flera fotografier vid flaggorna i byggnaden. Till sist mötte vi Iman Bayazi, sekreterare till Nils Lundgren och Hélène Goudin, parlamentariker, och gick in till ett litet mötesrum där Bayazi och Goudin presenterade sig själva, och berättade om sig själva.

Hélène Goudin kommer ursprungligen ifrån Belgien. Hon flyttade som 15 åring till Norrbotten. Hon var tidigare aktiv inom socialdemokraterna, men hon lämnade dem innan hon valdes in. I parlamentet sitter de olika partierna med, sammantypliga partier från andra länder tillsammans. Goudin sitter i ID (Independance and Democracy) gruppen. Det är lätt för hennes parti, Junilistan att få fram sina förslag, eftersom en stor grupp från Storbritannien, som är emot EU, inte är engagerade i ID-gruppen.

Goudin sitter i dagsläget i biståndsutskottet, fiskeutskottet, miljöutskottet och inre marknadsutskottet. Varje ledamot sitter också i en delegation. Nils Lundgren som tyvärr inte var närvarande satt i Turkietdelegationen, där de träffar politiker från Turkiet för att bestämma om de ska komma med i EU eller inte. Goudin sitter i Delegationen till den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, där hon även är Vice ordförande och hon är även ledamot i Delegationen till den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika.

Ledamöterna träffas en gång per år i ett berört land, och en gång per år i ett EU land, där de diskuterar och håller tal. Det finns flera olika arbetsveckor i parlamentet. Utskottsveckor är sådana veckor där ledamöterna jobbar bara med sina utskott. Det finns även gruppveckor, och då träffas man med alla andra i den grupp man tillhör. Men eftersom ID-gruppen har bara två saker gemensamt, och det är att de är emot Lissabonfördraget och överstatlighet, så träffas de bara en timme den veckan. Resten av tiden passar ledamöterna på att åka hem och träffa sin valkrets. Sedan finns även Strasbourgveckorna som är de jobbigaste veckorna för ledamöterna. Det är då det är flest ledamöter samlade på samma ställe, och det även journalisterna om, så de passar på att ställa de intervjuer de behöver.

Det finns även inter-grupper, som är en slags hobbygrupp, där parlamentarikerna, beroende på intresse är med, och försöker göra det bättre. De bjuder in experter och andra vetande om området för att hjälpa dem ta beslut. Inter-grupperna träffas bara i Strasbourg.

Sedan har även ledamöterna en blandvecka där de tar de beslut de inte hann med, och till sist har de även Turkosa veckor, som är till för att ledamöterna skall åka hem till respektive valkrets. Tyvärr är det så att dessa veckor läggs vid tillfällen då alla är bortresta så det är en slags semester för parlamentarikerna. Sedan var det även en liten frågestund mellan talet, där en person passade på att fråga om vad EU gör för att bekämpa fattigdom.

Sedan frågade jag en fråga till Goudin, ”Det är val till parlamentet nästa år. Hur gör ni för att informera folket? Är det bara att ni åker ut? Det är ju inte ens många i Sverige som vet att det är val. Hur gör ni?”

Svaret blev: ”Där har vi jättesvårt. Jag har varit ledamot i fyra år och jag har skickat ungefär ett debattinlägg i veckan till 130 tidningar i Sverige, och det är väldigt få som tar in dem. Det känns ju lite motigt och ibland så blir man ju nedslagen av det, och ibland blir man ju saktad av att fortsätta, men vi gör naturligtvis vårt bästa för att komma ut. Nu kommer vi att ha kanske lite lättare, eftersom jag har blivit invalt i EU-parlamentet och då kommer vi att få delta i debatter i tv och radio och på andra ställen, på ett helt annat sätt än 2004, då vi var alldeles nya. Men det ligger även ett stort ansvar bland annat hos press, media och vi ser ju att det finns ju journalister från alla redaktioner och frilandsjournalister som själv kommer ner till Strasbourg och använder information om systemets miljö och träffar oss parlamentariker.”
                                            *                    *                    *                                         
   ”Men man kan ju istället gå ut till folket, ute på stan och prata med dem istället.” sade jag.
Goudin försvarade sig snabbt med att säga: ” Så gör vi ju, men…”
”Det är ju knappt så man ser någon egentligen…” svarade jag snabbt
   Goudin fortsatte: ”Det är ganska motigt. Man jobbar och jobbar och så kan folk säga… Jag var på bokmässan i september, och jag träffade Davoud där. Då sa folk där: ”Jaha, Junilistan, finns ni fortfarande? Vi röstade på er, men man har inte hört något” och så tänker man: Va? Så mycket som vi håller på att jobba. Det är ju så, om inte pressen finns där vi har någon sorts evenemang, och berättar om det så… Vi tar dem som fanns just då”
   ”Men borde man inte starta en egen tidning, som man skickar ut till folket i EU, att det är val, och lite information? Det borde ju gå att ge information. Det är knappt så de vet vad EU är.” frågade jag.
   Goudins svar löd: ”Det som har försökt med är ju den här då” (visade upp tidningen ”Granskning EU”)” som vi ger ut fyra gånger per år. Men tyvärr så blir det ju svårt, med vår ekonomi också. De andra partierna får partistöd. Det får inte vi. Så det kansli vi har i Stockholm, där vi har fyra och en halvanställd plus att vi har fyra anställda här och två praktikanter. Allt det där betalas av att Nils och Jag skänker överskott av våra reseersättningar. Vi är ett fattigt litet parti. De flesta partier ägs ju också av politiska partier, så för att få in ett debattinlägg, så ska man ha en politisk redaktör som är öppen för debatt, och de flesta vill ju inte släppa in.”
”Men varför gör inte EU något åt det? Det är ju dem det gynnar.”
Goudin: ”Jag vet inte, de har ju kontor i de flesta kommuner. De borde vara mer aktiva.”
   Efter flera andra frågor om kraven för att komma med i EU, hur man som privatperson kan göra för att påverka, fördelar med det politiska samarbetet inom EU och medlemsavgiften, från de andra, frågade jag min sista fråga som handlade om Finanskrisen.
 ”Vad gör EU, förutom krispaketet för att lösa finanskrisen?”
   Goudin: ”Problemet är ju egentligen att man har en Eurozon, att det blir en kris. Nu är jag ingen ekonom. Nu borde ju Nils Lundgren ha varit här för att besvara den frågan. Men vi menar på att de länder som är inom Eurozonen, det är ju de länder, som behöver krispaketet, medan vi i Sverige har inte alls de problemen och det är, enligt Junilistans sida, att vi inte har Euron i Sverige. Men vi vet ju att det inte är över, utan vi kanske drabbas framöver.”
”kan det vara en lösning på att gå med i EU-samarbetet?” frågade jag
   Iman Bayazi, sekreteraren för Nils Lundgren, och Hélène Goudin tog över här och besvara min fråga:
   ”För det första: Krispaketet var inte från EU, det var från Storbritannien, och Gordon Brown, ledare för ett självständigt land, som stod utanför Euron, med en egen penningpolitik och en egen självständig, stark centralbank, som lade fram det här förslaget. Både Fransmännen och tyskarna stod helt lamslagna när vågen kom. Det var Gordon Brown som tog tag i det här och lade fram den brittiska modellen, ”the British model”. Den brittiska modellen var en modell som alla andra länder tog efter, och är det starkaste argumentet till att varför vi skall stå utanför Eurosamarbetet. Eftersom våra folkvalda politiker kan tillsammans med en självständig centralbank fatta snabba beslut. Det heter inte, det är inte EU:s krispaket, utan det är Storbritanniens krispaket. Det är något som EU tog efter Storbritannien.”
 Sedan frågades det även fler frågor, om hur detta kan påverka vårt sätt att se på Euron i framtiden.
   Efter vårt samtal med Hélène Goudin, gick vi upp till plenums läktare, där vi fick lite mer information, om själva plenum.
   I plenum finns det 785 ledamöter från 27 länder. Val hålls vart femte år till parlamentet. Senaste valet var år 2004. Förutom alla ledamöter finns även en talman, som väljs efter halva mandatperioden. Sverige har 19 ledamöter i parlamentet.
   Efter den lilla rundturen vi hade inuti byggnaden, tog vi en liten rast på en timma, innan vi skulle äta. Under den här tiden tog Bayazi med oss, ut och visade runt i Parlamentsområdet.

Maten åt vi på parlamentets restaurang, där vi kunde välja mellan en fisk-, eller kycklingrätt. Förrätten här, var som precis som förra lunchen, soppa. Vi åt oss mätta och glada.

Efter att vi hade ätit färdigt, hade vi en liten diskussion, om vi skulle till Atomium direkt, eller hem och vila först. Det blev en liten omröstning, och ”åka till Atomium direkt”, vann. Vi gick ner till tunnelbanan igen, och åkte mot Atomium.
   Hållplatsen vi gick av på hette ”Heysel”, och låg på utkanten av Bryssel, mittemot Stade Roi Baudouin, Belgiens gamla nationalarena.

Atomium byggdes inför världsutställningen i Bryssel 1958, Expo 58. Byggnaden är 102 meter högt, och består av 9 klot. De nio kloten symboliserar Belgiens nio provinser, som i dagsläget blivit tio. Hela strukturen föreställer en Järnkristall, som är 165 miljarder gånger förstorad.
   När vi kom till världsutställningsplatsen, var det ganska folktomt. Det fanns ett litet nöjesfält, en bio som vi gick igenom, och så klart Atomium. Runt Atomium fanns det lite mer folk. Atomium var mycket lik Göteborgs Universeum, utan alla växter och träd, med massa utställningar, angående miljön, för barn. Vi gick såklart in i de olika sfärerna och kollade runt. Längst upp i Atomium, fanns det en sfär, där man kunde se hela Bryssel ifrån. 3 av sfärerna var stängda för besök p.g.a. 
   Vi delade in oss i mindre grupper, helt spontant och gick sedan runt och kolla på alla utställningar. Efter att vi hade kollat runt i alla sfär, hade vi en liten, ”inofficiell” Sovstund, för vissa av oss, medan vi väntade in resten.

Sedan begav vi oss tillbaka till hotellet, för att vila innan vi skulle ut till Grand Place igen, för att äta.
   Vi fick 10 Euro per person för varje måltid, som vi åt. Jag och 10 andra gick till Pizza hut och åt. Efter det gick vi runt i stan till ca 23:00 då vi mötte upp lärarna igen och gick mot vandrarhemmet. Vi var såklart fulla av energi, och spelade över flera gånger på vägen hem. När vi var tillbaka på vandrarhemmet, gick vi in till rummen, och spelade kort m.m.

Dag 3

   Sista dagen. Denna dag kunde man sova lite mer än gårdagen. Vi skulle bara ut och shoppa innan vi skulle till flygplatsen på eftermiddagen.
Jag gick ner och åt frukost i restaurangen på nedervåningen. Sedan fick jag gå upp och packa resväskan, och ta med de använda lakanen ner till en vagn vid receptionen.

Vi samlades klockan 10:00 vid lobbyn, då vi gick ner med våra resväskor till ett förråd där vi förvarade dem under förmiddagen, eftersom vi hade lämnat tillbaka våra nyckelkort. Därefter gick vi i samlad grupp, till ett litet torg bakom Grand Place. Där fanns en staty där alla tog kort, som alla andra ställen, tills lärarna bestämde en tid då vi skulle mötas vid Grand Place för att börja gå tillbaka till vandrarhemmet. Vi delade återigen in oss i mindre grupper och fick pengar för lunchen.
   Morgontimmarna spenderades på att shoppa. Jag hade redan shoppat färdigt under första kvällen, följde jag bara med.
   Vi åt vår sista måltid i Bryssel på ett grekiskt ställe, som serverade Gyros.

Efter all hysterisk shopping gick vi glada, tillbaks till vandrarhemmet, hämtade vårt bagage och samlades i lobbyn, för att tacka vår Guide, Siamak som hjälpt oss under hela resan. Vi tackade honom med blommor, choklad och en varm applåd.

När vi hade tackat färdigt begav vi oss till flygplatsen, för vår färd hem.
Vid flygplatsen checkade vi in vårt bagage, och begav oss till Tax-Free butikerna. Vi var i Transiten i ca 2 timmar, då vi passade på att handla lite extra, och besöka Starbucks på flygplatsen. Efter det började skrattkalaset, På flyget. Vi hade en del av flyget där alla satt tillsammans, så vi hade en liten ”fest”, där vi skratta, dansa m.m. på själva flyget.

Väl framme i Köpenhamn hade vi ett stop på en timma, innan vi satte os på det sista planet hem

Efter tre underbara dagar i Bryssel, var man tillbaka i Göteborg, klockan 21:15. Resan var, mer än vad man förväntade sig, och det var en väldigt rolig tid. EU-parlamentet var såklart resans höjdpunkt, men man blev lite väl besviken över att, de bara berättade allt utifrån deras eget partis perspektiv, istället för att försöka vidga våra vyer, så vi inte blir partiska. De kunde heller inte heller svara på alla frågor utan, som sagt slutade en av mina frågor med svaret ”Jag vet inte.”. Det kan man ändå tycka är lite väl oacceptabelt, när de ändå sitter i Parlamentet, och jobbar där, så borde de vara lite mer förberedda. Det som var mest fascinerande på det besöket, var självfallet plenum, och Iman Bayazis historia, om hur han fick den position han har i dagsläget. Allt på en liten uppsats.

 De andra besöken till Grand Place och Atomium, var väldigt detaljrika, tack vare alla lärarnas förtjänst, och självfallet vår Guide, Siamaks förtjänst, som förklarade platsernas historia, kortfattat, och gjorde en mer intresserad av staden. Slutligen vill jag även tacka alla Arrangörer, och Davoud Navaian, för sitt stora jobb på denna resa, och alla medföljande lärare. Utan er var denna resa aldrig möjlig.

Nima Ghambin                   

2008 11 21

The Hjällbo Cultural Network

شبکه فرهنگی يئلبو

خبرفرهنگی از ...

  Sommarläge 2004

 اردوی تابستانی 2004

 1 >>   3 >>  2  >>  4 >>   5 >>   6 >>

  Summarläge 2005

   اردوی تابستانی 2005

 1»»»   2»»»  3»»» 4»»»   

گزارش‌های تصويری از فعاليتهای فرهنگی و اجتماعی در يوته بوری! »»»

     گزارش کوتاه از فعاليت  کانونپژوهش در سال 2003