För demokrati och mänskliga rättigheter, mot nazism och politiskt våld och  studieresa till Auschwitz

 

Den 11 maj 2010 fick jag chansen att få följa med min persiska lärare och andra elever på en studie resa till Polen. Denna resa gjorde vi för att lära oss mer om politisktvåld och mänskliga rättigheter. Under resan fick vi lära oss om staden Krakows och dess historia, vi besökte ett förintelse läger och en saltgruva.

 Tisdagen den 11 maj åkte jag och 34 andra medresenärer till Krakow, en historisk stad i Polen. Under den första dagen som vi tillbringade i Polen fick vi en guidad tur i vår stad som vi bodde i. Vi fick under den dagen lära oss om Krakows historia. Under den andra dagen gjorde vi ett besök till det gamla förintelse lägret Auschwitz som nu är ett museum. Denna förintelse läger var inte vilket förintelseläger som helst. Det var ett av de största förintelseläger som någonsin skapats.

Att få se Auschwitz: Tidigare hade alla elever studerat om andra världskriget och förintelsen så vi viste redan vad förintelselägret användes till. Men jag tror inte att någon av oss verkligen insett vad det innebar. Jag hade tyckt att det var hemskt att något som detta tillåtits, men jag förstod aldrig att det var verkligt. Det var bara något jag lärt mig på historia lektionen. Bilderna jag tidigare sett på hur de bott, vart de dödats och på högarna av lik hade varit precis som att titta på en skräckfilm, det var något man glömde så länge det inte togs upp. Men när jag väl var i Auschwitz och stod vid högen av det avklippta håret från de utsatta, när jag fick se under vilka omständigheter de levde under så kom det hela som en chock. Det gick upp för mig att detta verkligen hänt. Jag hade med egna ögon fått se vart det dödats och fått gå där de en gång i tiden gått. I början var det svårt att låta allt smälta in så vi tog inte åt oss så mycket men senare mot kvällen när det hade fått sjunka in började tankarna komma fram och jag insåg då att detta verkligen hänt. Det hjälpte mig att inse att det vi lär oss i skolan inte bara är historier, det är en slags upplysning vi får. De uppmärksammar oss så att vi inte ska tillåta något sådant hända igen.

Under den 3e dagen åkte vi till en saltgruva som låg 110 m under marken. Det var ganska ofattbart att människan grävt den gruvan för hand och att de lyckats göra den så stor. Det var nästan som en liten underjordisk stad och det var helt otroligt att de fortfarande hade kvar utrustning från 400 år sedan.  Jag tycker att besöket till saltgruvan var en häftig upplevelse och ett bra slut på resan. Aida.

 

Min resa till Polen                      Anahita Roosta Azad

Jag och 23 andra ungdomar fick chansen att åka på studieresa till Polen. Resan var både lärorik och ledsam.

Första dagen när alla träffades var alla tysta, fast under resan till Polen började alla bli socialare.

Dag 1;

Första dagen i Polen hade vi en guide som visade runt oss i Krakow, det var den staden vi var i.

Vi fick smaka på en typisk polsk bröd, hon visade oss vart t.ex. judarna bodde som mest förr i tiden innan förintelsen och andra historiska ställen.

Just den dagen var det väldigt varmt och alla hade på sig jeans och andra kläder som var varma. Det var väldigt fuktigt väder, så ni kan tänka er hur det var.

Därefter gick vi och åt på en polsk restaurang och då fick vi soppa som förrätt som jag misstänker är väldigt vanligt i Polen.

Dag 2;

Andra dagen fick vi åka till Auschwitz.

Jag hade alltid velat åka dit och se med mina egna ögon och den dagen fick jag chansen och åka dit.

Först när vi kom dit fick vi kolla på en kort film. Dom visade en judisk tjej som var runt 12-13 års ålder som hade skadat sina fötter.

Skadorna på benet fick hon genom att en nazist hade straffat henne genom att säga till henne att stå ute i snön i en hel dag.

Jag förstår inte hur man vågar säga sånt, inte ens det, att man ens vågade döda ett nyfött barn och att man kunde fortsätta leva med det.

Personerna måste vara väldigt kalla för att ha kunnat göra nått sånt.

Inga känslor ingenting. 

Man undrar bara vad det är för värld vi lever i.

Vi fick se hår som dom hade rakat av, vi såg glasögon, reseväskor, borstar, kastruller osv som tillhörde fångarna.

Vi fick åka till två ställen, en var en arbetsläger och den andra koncentrationsläger.

Dag 3; 

Den tredje dagen fick vi åka till en salt gruva.

Om jag ska vara ärlig hade jag inte för mig att det fanns nått sånt.

Så det var hur roligt som helst och se en sån gruva.

Det var väldigt vackert och fint.

Runt omkring dig fanns det bara salt. Vi fick en guide som visade runt oss och som visade och berättade hur folk gjorde förr i tiden i en saltgruva.

Det var väldigt roligt och intressant, speciellt för mig som inte visste nått om detta.

Dagen efter skulle jag och en annan lärare fylla år så dom andra lärarna hade fixat en liten överraskningsfest åt oss.

Dom hade köpt tårtor och blommor till oss. 

Dom var väldigt omtänksamma och det var hur underbart som helst.

Det gjorde verkligen min dag!

Dag 4;

Nu var det den sista dagen och man skulle lämna alla dom underbara personer som man hade fått lära känna. 

Alla kom varandra nära och det var en av dom bästa sakerna under resan.

Lärarna hade gjort ett bra jobb och det var verkligen roligt och lärorikt!

Resan blev lyckad och det vill jag verkligen tacka.

Hela resan var väl organiserad tack vare lärarna.

Så tack för resan och allt ni har gjort för oss!  Anahita Roosta Azad 9A Skälltorpsskolan

 

Armita Derakhshani

Polhemsgymnasiet

Årskurs 2; Samhäll/Ekonomi; SP2f

Det hela började med att jag och mina medresenärer träffades utanför Grand Hotel i Göteborg för att ta en 3,5 timmes busstur till Malmös flygplats. Därifrån tog vi flyget till Katowice och det sista som väntade oss var då en sista bussresa till staden Krakow, dit vi anlände ca: 01.40. Sedan var det incheckning på vandrarhemmet och sömn som väntade.

Den första dagen i Polen var vädermässigt den bästa, då solljuset tidigt på morgonen smet in genom hotellrummets fönster och utanför kunde temperaturen mätas till 24 grader. Alla samlades utanför vandrarhemmet, som låg centralt mitt inne i staden, klockan 10.00 för att få en guidetur runt Gamla staden. Vår svensktalande guide visade oss platser med otrolig arkitektur och berättade ingående dess historia. Vi fick bl.a. se Wawel katedralen där den nyligen avlida polska presidenten Kaczynski ligger begravd. Vi fick även se den vackra Mariakyrkan som vår guide berättade signalerar slagen timme genom en avbruten trumpetsignal, som då tatarerna anföll Krakow och en pil trängde genom stadsvaktens hals. Vår guidetur varade ca 3 timmar och den krossade mina förutfattade meningar om det lite trista, grå Polen. Jag lärde mig ortroligt mycket om både staden och dess historia och staden var minst sagt färgfull.

Nästa dag var det samling tidigare än dagen innan, runt klockan 08.00 åkte vi buss från staden mot Auschwitz I. Vi anlände vid 10.00 då vi började med att få titta på en kort 15-minuters film om just Auschwitz och sedan delades vi in i två grupper. Min grupp fick en engelsktalande guide och den andra gruppen fick en svensktalande guide. Vår guide började med att ta oss till den kända porten med skylten: Arbeit macht frei (Arbete ger frihet) och berättade om massförintelsen och om fångarnas liv o.s.v. Vi fick även se konkreta bevis på förbrytelserna i Auschwitz i form av olika typer av dokument och vi fick se ”dödsblocket” m.m. Dessutom såg vi gaskammaren och ett krematorium. Sedan var det en timmes paus för lunch och därefter var det ytterligare en bussresa som tog oss till Auschwitz II: Birkenau, där fick vi se ”dödsporten”, bostads- och latrinbarackerna i karantänlägret, avlastningsrampen och ruinerna av gaskammare och krematorie allt medans vår guide berättade platsernas historia.

Heldagsutflykten till Auschwitz I och Auschwitz II: Birkenau är något som jag aldrig kommer att glömma. Det är en sak att läsa om den masstortyr och det folkmord som judarna blev utsatta för under andra världskriget i historieböcker eller att lära sig om detta i skolan, men att få vara på nära håll är en helt annan sak. Man får en annan förståelse för händelsen och i en av barackerna i Auschwitz I fanns ett citat från en spansk filosof vid namnet George Santayana som jag tycker är värd att nämnas, det lyder såhär: "Those who cannot remember the past are condemned to repeat it." Detta citat fastnade hos mig eftersom det är så sant och det är därför jag tycker att det är så viktigt för speciellt ungdomar att studera förintelsen och om möjligt besöka platser som Auschwitz så att historien inte upprepar sig! Det var en omskakande upplevelse att gå omkring där och se alla de subtila spår och lämningar som fanns kvar efter det industriella folkmordet.

På den tredje dagen fick vi nöjet att åka till saltgruvan i Wieliczka och få en guidad runtur där. Vår guide tog oss 130 meter under jorden via en brant trätrappa som bestod av mer än 350 steg. Hon berättade om gruvans historia och visade oss skulpturer gjorda av salt. Vi fick även se gamla redskap som användes av de gamla gruvarbetarna för att grava ut saltet och vi fick reda på att kända historiska personer som Nicolaus Copernicus, Johann Wolfgang von Goethe och Johannes Paulus II hade besökt gruvan men även Hollywood kändisar som Danny DeVito och Brad Pitt. Eftersom saltgruvan i stort sett bestod till 100 procent av salt fick vi tillåtelse att slicka på väggarna, något som jag personligen valde att avstå från. Vi fick se ett enormt vackert kapell inne i gruvan som var 10 meter högt och 54 meter långt med vackra ljusstakar som smyckade taket. Guideturen avslutades med fri tid i suvenirshoppen och sedan var det resa tillbaka till vandrarhemmet och sedan hade vi hela eftermiddagen fri.

Den fjärde och sista dagen gjorde alla i stort sett vad de kände för, vissa gick och spenderade sina sista pengar på shopping och andra tog en sista runtur i staden. 16.00 åkte vi återigen till Katowice och då vi anlände fick vi reda på att flyget var 2 timmar försenat, så alla gjorde lite olika saker på flygplatsen, vissa åt och vissa gick till taxfreeshoppen och sedan var det en 1 timmas flygresa tillbaka till Malmö. Sedan satte alla sig på bussen för resans sista busstur. De 3 timmarna på bussen präglades av sång och glädje men samtidigt en känsla av sorgsenhet eftersom alla hade kommit varandra så nära. vid 02.00 var vi framme i Göteborg där alla tog farväl av varandra.

Det var en otrolig resa som jag aldrig kommer att glömma. Jag vill ta chansen att tacka alla som gjorde detta möjligt och jag är otroligt tacksam för att jag fick följa med! Det var en mycket väl organiserad resa och jag trivdes jättebra. Jag lärde mig otroligt mycket om staden Krakow, förintelsen och hela kulturen där och det var otroligt intressant och lärorikt. Jag fick massor med nya kompisar som jag tänker hålla kontakten med i framtiden.

Jag vill återigen tacka ALLA som gjorde denna resa möjlig och ett stort tack för att jag fick följa med!! Armita Derakhshani

 

Cimia

Mitt namn är Cimia Kohestani och jag var en av de ungdomar som fick chansen att medverka i studiesresan till Auschwitz år 2010.

Vi, en grupp hemspråksläsande iranier, spenderade fem dagar i staden Kraków, Polen. Därifrån åkte vi till Auschwitz och Birkenau men vi spenderade även våran tid på andra sevärdheter såsom; en heldag på Wieliczka (saltgruvan närliggande Kraków) och även en dagsguidning runt i den vackra staden Kraków. Vi fick även en del ledig tid att själva utforska staden på egen hand, genom att shoppa, vandra och rentav lära känna kulturen.

Inte första, inte andra, utan tredje dagen var den dag då vi åkte till Auschwitz. Vi hade haft massor med aktiviteter och annat på tankarna dagarna innan så när vi väl var i Auschwitz blev saker och ting helt plötsligt väldigt allvarliga. Många blev väldigt chockade, man hade ju inte riktigt ställt in sig på att börja smälta in det faktum att man faktiskt skulle till ett koncentrationsläger.
Personligen brukar jag se till att i sådana situationer inte riktigt tänka till så mycket som man borde göra, för jag vet att om jag börjar tänka på att det var verkliga människor som fick genomlida det som vi fick höra av guiden så hade jag blivit väldigt upprörd på så många olika sätt. Dessutom blir jag väldigt instängd i mitt eget huvud när jag väl börjat tänka, så jag hade varit ganska jobbig och okommunikationsbar och därför jag såg till att disciplinera mitt humör en aning. Så när guiden prata försökte jag ta till mig allting som ren fakta och försöka släppa de alltför hemska episoderna av våran rundtur. Men detta var ju svårt för hela koncentrationslägret är en hel sorglig och deprimerande plats att vara på, det gick inte riktigt att ta något lite lättsamt. I alla fall sprack min koncentration på att hålla humöret uppe vid många tillfällen. När jag verkligen insåg att det var onödig att ens fortsätta försöka var när vi var inne i någon av de blocken vi gick in i Auschwitz. Vi hade gått förbi massor av foton sen innan, på döda dåvarande fångar i lägret, men som sagt inte riktigt vilja smälta det.
Men i ett block där fick jag lite panik. Vi gick genom en lång korridor där det var en uppsättning med foton av alla män som arbetat i koncentrationslägret. Våran guide berätta att bara ca 25 % fick chansen att ens arbeta (resten var kvinnor och barn som skickades till gaskamrarna direkt) och sedan överlevde endast 20 % av dessa arbetarna. Jag tänkte på statistiken medans jag gick genom denna korridoren. Sedan märkte jag att längst ner på varje foto av varje man stod det vilket år och datum som de kom till lägret, och vilket år och datum som de dog. Jag började märka att det fanns ett mönster mellan alla männen i korridoren. Datumet de kom dit, och datumet de dog, var inte speciellt långt ifrån varann. De brukade ha överlevt en eller två månader och sedan dött. Jag såg massor som bara hade överlevt ett få antal månader medans jag gick genom korridorien med så började jag leta efter de som överlevt. Hon sa ju att 20% skulle ha överlevt så varför såg jag inte någon av dem? Vi gick i ett led som snabbt rörde sig framåt eftersom denna korridoren ledde ut ur blocket, så jag hann inte riktigt se alla fem rader eller så med fotografier på båda sidor av mig men jag gjorde verkligen mitt bästa att undersöka alla männens datum. Jag lyckades inte hitta en endaste man som överlevt efter år 1945.

I skolan har vi alla sett och läst som andra världskrigen, med störst koncentration på Hitler och hans påhitt. Vi har även sett ett flertal sorgliga judefilmer med flertal judar som dör i gaskamrarna.
Jag trodde inte det skulle vara så stor skillnad på det man såg på film och såg i verkligheten, och just den dagen jag var i Auschwitz tyckte jag inte det. Jag försökte som sagt vara väldigt känslokall och gick in ett antal gaskammrar Vi var i några stora gaskamrar som rymde upp till tusentals personer, men sedan när jag kom in i en mindre gaskammare gjorde jag en anmärkning. Det var en liten gaskammare som ”bara” rymde ca 200 personer. När vi gick in såg jag att det var massor med rum som hade tjocka stenväggar sinsemellan vilket stressa upp mig nog utan att det fanns någon gas därinne. När vi stod där bad vår guide oss att kolla upp i taket. Det fanns duschkranar. Jag antog att det var därifrån gasen kom, för det gjorde den ju i filmerna. Men guiden bekräfta att filmerna har fel. Gasen kommer inte från några duschkranar, riktigt så teknologiska orkade de tydligen inte vara där, utan gasen hälldes genom kvadratiska hål i taken som jag antog var några slags skorstenar.
Då kan man ju undra varför det fanns duschkranar där inne för? Det var inte så att det var någon gammal allmänn dusch eller liknande, utan duschkranarna hade blivit installerade där av en anledning. Anledningen var den att de människorna som kom in verkligen skulle tro på den lögnen att de skulle duscha och inte att de skulle gasas ihjäl, så att den stund då det kom rök genom skorstenarna skulle bli ännu mer skräckinjagande. Det var med denna faktan som jag verkligen förstod exakt vilka seriösa nationalsocialisterna de var. Att de på fullaste allvar lekte med människors känslor och gav dem falska förhoppningar och rädsla med flit är helt sinnessjukt. Det kallar man ren hat.

Det var ett par människor som grät och förstod allvarligheten i situationen då vi var i Auschwitz. De visste inte hur, men insåg att starka åtgärder måste vidtas hädanefter för att hindra en sådan tragedi att ske igen. För vissa, som mig, tog det lite längre tid innan allt smälte in. Många människor vet säkert all historik, rent grundligt, om vad som försegick i koncentrationslägrena under nazisternas bevakan. Men det räcker inte. Jag tycker definitivt att det är mänsklig skyldighet att besöka ett koncentrationsläger och själv faktiskt bli knäckt, för att förstå hur oroande det är att ha detta i världens förflutna.
Det är viktigt att komma ihåg att för att förbättra framtiden, måste man först förstå det förflutna.  Cimia

 

Resan till Polen                                 Av: Emilia Thunell 

 Resan till Polen är en av de roligaste, mest lärorika och intressantaste resorna jag har varit med om. Samtidigt har den varit väldigt rörande, sorglig och svår att förstå.

Den första dagen spenderades i storstaden Krakow. Vi blev guidade och fick sedan själva tid att lära känna staden.

Den andra dagen är nog den som var mest intressant. Det var nämligen då vi besökte koncentrations- och förintelselägren i Auschwitz.

I Auschwitz fanns tre läger. Vi besökte två av dessa, Auschwitz 1 och Auschwitz II Birkenau. Rundturen inleddes med en 15 minuter lång film om förintelsen, sedan träffades gruppen i lägret ”Auschwitz 1”, där rundturen började. Platsen stämde inte alls med bilden som jag hade haft i mitt huvud innan vi kom dit. På rad stod en massa tegelhus, och lägret var omringat av ett skrämmande taggtrådsstängsel, precis som man hade sett på bilder innan. Ändå var det en helt annan känsla man fick, det såg inte alls ut som jag hade föreställt mig. Varje byggnad hade olika namn, block 1, block 2, block 3 o.s.v. Block 11 var till för tortyr och avrättning, och man använde de mest brutala metoderna. Det som hände där inne skulle hållas hemligt. I källaren fanns såkallade ståceller, där man lät fyra fångar stå samtidigt om de gjort något ”olagligt”. Man fick stå i ett litet bås på knappt en kvadratmeter. Något olagligt kunde till exempel vara att ertappas med att plocka ett äpple, eller att utföra sina behov utomhus. I ståcellen stod man hela natten och när morgonen närmade sig blev man tvingad till arbete. Straffet kunde vara olika långt, från några dagar, till någon vecka. Överlevde man hade man tur.

Inuti blocken, byggnaderna, fanns fortfarande fångarnas ägodelar bevarade. Det var det som gjorde mest ont. Att se små barns skor och kläder, och att få veta att de barnen hade använts till experiment eller blivit avrättade direkt vid ankomsten. Nazisterna hade tagit vara på precis allt. Glasögon, löständer, kläder, hår, hud. Inget skulle gå till spillo, utan tas till vara på, säljas, och tjänas pengar på. Man ska ha hittat över sju ton hår.

På eftermiddagen tog vi bussen till det stora lägret Auschwitz II Birkenau. Det var enormt, 175 hektar fick jag höra. Det är ofattbart att något så hemskt och tragiskt en gång utspelat sig på den platsen. Det kunde man nästan inte tro när man såg det, i och med att det var så vackert. Även här stod en massa byggnader på rad.

De som jag såg var byggda av trä. De flesta av husen hade använts till sovplatser, och i dem stod trevåningssängar på varje sida längs väggarna. På varje våning kunde upp till tio fångar få ligga hopträngda. Det vill säga mellan tjugo till trettio personer i varje säng. Man hade ungefär 700 fångar i varje byggnad, och många av dem dog under natten på grund av kylan. Dessa byggnader hade från början egentligen varit avsedda för hästar, 52 stycken i varje barack.

I andra baracker hade man toaletter och ställen som man kunde tvätta sig på. Om man nu ens kan kalla det toaletter vet jag inte. Sina behov fick man bara utföra en gång på morgonen och en gång på kvällen. Upptäcktes man med att göra det vid något annat tillfälle blev man hårt bestraffad. Mycket handlade om förödmjukning.

Hela lägret var uppdelat i tre delar, i och med att det var så stort. B1, B2 och B3. Vi besökte bara B1 om jag minns rätt. Vid ankomsten delades fångarna in i två grupper. De som kunde arbeta, och de som skulle gasas direkt. Detta avgjorde en SS-läckare. Innan gasningen klippte man av allt hår på fångarna. Det skulle användas inom textilindustrin. Efter gasningen söktes kroppar igenom efter värdesaker, och därefter brändes kropparna upp. Askan spridde man och använde också som gödsel.

Av alla som registrerades i Auschwitz överlevde 60 000 människor, detta utgör ca 15 procent.

Till förintelselägren var det inte bara judar som skickades. Hit skickades även många politiska motståndare till Nazisterna, ryska krigsfångar, homosexuella, handikappade, och prostituerade m.fl.

Jag har svårt att förstå hur något sådant här kunde ske. Det var inte så hemskt när man var där på plats, men nu när man tänker tillbaka på det är det väldigt svårt att förstå. Man hade redan läst det mesta, men att få se det med egna ögon var något helt annat.

Den tredje dagen åkte vi till en saltgruva i Wieliczka. Mycket var gjort av salt, till och med lamp-”kristallerna”.

Vi fick se ungefär 1 procent av gruvan, och det var verkligen stort det vi såg! Det mesta av gruvan någon hade sett var kanske runt 40 procent berättade vår guide.

Dagen därpå var det dags för resan hem till Sverige.

Det här är en resa jag sent lär glömma! Förutom de kunskaper jag har fått, har jag även fått nya vänner och resan i sig har varit helt fantastisk!  Av: Emilia Thunell    23 Maj 2010

 

Polen resa                   Fabeian 

inledning

Jag har varit med persiska gruppen på resa i polen, syftet med resan var att vi skulle lära oss om demokrati och mänskliga rättigheter, mot nazism och politiskt våld.

Dag 1

Vi började med att ta bussen från Göteborgs central station till Malmö flygplats. Vi åkte i ungefär 3 timmar. När vi var framme fick vi vänta i några timmar innan vi gick på planet till Krakow. Väl framme i hotellet Tutti Frutti så fick alla en nyckel till sina respektive rum. Efter det gick vi alla en sväng ute i stadens gator för att se oss omkring. 

Dag 2

 Dagen började med frukost och sen gick vi alla på en guidad tur genom staden Krakow. Vi såg många olika saker som kyrkor, slott, vägar och olika monument. Efter den touren gick vi alla till en restaurang där vi fick välja mellan kalkon, kyckling eller piroger. Efter att alla hade ätit fick man gå sin egen väg och göra det man ville göra

Dag 3

Idag åkte vi till det ökända koncentrationslägret Auschwitz. Vi började med att åka buss i ca en timme. När vi var framme gick vi in i en byggnad där vi fick hörlurar så vi kunde höra guiden. Men innan rundturen började fick vi se en film på 15min om Auschwitz historia. Turen började vid porten där den kända texten Arbecht macht Frei stog (arbete ger dig frihet) . Vi gick runt hela lägret och kollade i de olika rummen där det fanns allt från fångarnas resväskor till barnens leksaker. Efter Auschwitz åkte vi till ett närliggande läger som heter Birkanau. Birkanau ansågs vara det riktiga dödslägret för där fanns de stora brännugnarna och gaskammarna. Birkanau är till skillnad från Auschwitz mycket större och mer öppen. I birkanu gick vi runt och såg in i dom olika barackerna och vi såg renings rum där dom tvättade dom ny komman fångarna. Längre fram fanns det ruiner av brännkammare som sovjets Red Army hade förstört. Efter den turen till koncentrations lägrena åkte vi tillbaka till hotellet där vi diskuterade om dagens utflykt. Efter mötet fick alla följa sina egna planer.

Dag 4

Idag åkte vi till en saltgruva som är väldigt känd. Vi började med att gå ner för en massa trappor. När vi var nere blev vi guidade genom nästan alla tunnlar och kammare. Det finns 2000 kammare i den salt gruva och om man ville besöka dom alla var man tvungen att vara där i 6 veckor. Vi såg genom många delar av gruvan som gruvarbetare hade jobbat med. Vi kolla runt i saltgruvan i några timmar. Vägarna i gruvan var gjorda av salt och i biljetten ingick att man fick slicka 5 kg salt. När turen var klar åkte vi med hiss upp till ytan. Sen åkte vi tillbaka till hotellet

Dag 5

Idag är det den sista dagen vi är här. Hela förmiddagen till klockan 16:00 var vi lediga. Under den tiden passade många på att köpa souvenirer till familj och vänner. När klockan var 4 gick vi alla till bussen för att åka till flygplatsen. När vi var framme fick vi veta att planet var försenat och vi fick vänta några timmar. Efter den långa vänte tiden gick alla ombord på planet och vi åkte i 1h till Malmö. I Malmö åkte vi buss i 3 timmar till Göteborg när vi var framme där sa alla hejdå och åkte hem.

 Egna reflektioner

Jag tycker att denna resa har varit väldigt rolig och lärorik. Vi har besök många spännande platser och många i gruppen har blivit bra vänner med varandra. Jag har lärt mig mycket om Auschwitz, saltgruvan och polen. Jag hoppas att vi någon dag kan göra en sån här resa igen.    Fabeian 

 

Namn: Melina Amel Sayyah
Skola: Klarebergskolan; Klass: 9A

Tisdagen den 11 maj kl 14.45 samlades vi (23 ungdomar och 11 vuxna), vid centralstationen, för att åka på en studieresa till Auschwitz. Det här studieresan var en del av projektet ” För demokrati och mänskliga rättigheter, mot nazism och politiskt våld” vilket arrangerades genom Iranska Kulturforskningens Center; (IKFC) i samarbete med en rad modersmållärare och föreningar.

 Ungdomarna hade blivit utvalda av 15 skolor från fyra kommuner (Göteborg, Mölndal, Partille och Lerum) för att delta i detta projekt och jag var en av dem.

När alla väl hade kommit så gav vi oss av mot flygplatsen i Malmö med hjälp av buss. Därifrån tog vi sedan flyget till Katowice i Polen där en buss väntade för att ta oss till Krakow där vi skulle spendera våra nätter. Vi var framme vid vårat hostel vi 2 tiden på onsdags morgonen. Man skulle kunna tro att alla var trötta efter en lång resa, men nej nej! Hostelet låg precis i mitten av stan. Alla lämnade in sina saker på rummen och sedan gav vi oss ut för att utforska den nya staden. Det var hur fint som helst! Vi hade också tur med vädret den kvällen.

Onsdagen den 12 maj vid 7 tiden vaknade vi för att göra i ordning oss, äta frukost och sedan få en guidetur i Gamla staden i Krakow, där vi fick se en massa sevärda platser. Bland annat gick vi till slottet där den polska presidenten blivit begravd för inte så länge sen. Men p.g.a. brist av tid och långa köer så hann vi tyvärr inte se graven. Vid 15.00, när vi i princip hade sett hela staden, gick vi till en polsk restaurang där vi skulle äta. Till förrätt fick vi en mycket god svampsoppa och en huvudrätt som man fick välja själv. Därefter fick vi bestämma själva vad vi ville göra resten av dagen.

Torsdagen den 13 maj var då vi besökte Auschwitz som var hela poängen med denna resa. Vi tog oss dit med buss. Under bussturen berättade de en sak som jag tyckte var intressant. Nämligen att anledningen till att man valt att behålla det tyska namnet Auschwitz är för att man vill förtydliga att lägret inte drevs av polacker utan av tyskar eller rättare sagt nazister. När vi väl var framme blev vi uppdelade i 2 grupper med var sin guide. Jag var mycket nöjd med vår guide. Jag blev fascinerad av hur mycket han kunde. Han visste verkligen vad han pratade om. Vi fick svar på många frågor den dagen. Det var mycket man skulle ta in under tiden vi var där och jag tror fortfarande inte riktigt att vi har kunnat förstå och ta in allt som hänt. I filmerna man hade sett innan var allt svart-vitt och mörkt. Guiden berättade bl.a. att det inte fanns något gräs vid Auschwitz på den tiden då lägret utövade sin verksamhet, eftersom fångarna skulle äta det annars. Men när vi var där var det grönt och solen lyste. Det fanns växter och träd. Därför var det väldigt svårt att kunna föreställa sig att över 1 miljon människor hade dödats bara där, i Auschwitz. Han berättade också att våningssängarna, där ca 35 personer sov på, var byggda sneda för att de skulle ta mindre plats. Vi fick även se gaskamrarna där hundratusentals av nazisternas offer blivit ihjälgasade. Allt detta visade hur dåligt de behandlade fångarna, som om de inte ens var människor...
I Auschwitz läste jag ett citat som var uppsatt på väggen, "The one who does not remember history is bound to live through it again". Det här fick mig verkligen att tänka till och förstå varför det är så viktigt för oss att sprida allt vi lärt oss om den här hemska händelsen under andra världskriget. För det som har hänt kan vi inte göra något åt, men vi måste lära oss av våra misstag och se till att något sådant här hemsk inte inträffar igen.

Fredagen den 14 maj besökte vi en av Polens mest kända saltgruvor i Wieliczka. Jag hade aldrig varit i en saltgruva innan så det var väldigt intressant. Vi fick gå ner över 500 trappor för att komma till själva saltgruvan som låg ca 110m under marken. Där var bokstavligt talat allt gjort av salt. Väggar, golv, tavlor, kristallkronor o.s.v. Det fanns ett stort balrum där de sa att det hålls ca 20 bröllop om året och även konserter.
Efter guideturen fick vi gå runt i souvenirshoppen där det fanns en massa fina saker att köpa.

Lördagen den 15 maj var våran sista dag i Polen. Vi fick hela förmiddagen fri. Jag valde att gå till ett jättestort shoppingcenter som låg några minuter ifrån hostelet. Vid 15.00 tiden hade alla samlats i sina rum för att packa ner de sista köpen och kl 16.00 började vår hemresa till Sverige.

Det här var en mycket lärorik upplevelse och jag är otroligt tacksam att jag fick chansen att vara en del av den. Jag tror aldrig någonsin jag har lärt mig så mycket under så kort tid. Samtidigt som det var mycket att göra så hade vi också väldigt kul.
Den här resan ändrade även min syn på Polen helt och hållet. Det var verkligen inte som jag hade förväntat mig. Det var mycket finare. Vart man än gick så var man omringad av en massa vackra byggnader!
Jag hoppas att man kommer att fortsätta med sådana här resor. Man får lära känna många nya människor och man får också komma närmare nya kulturer som man kanske aldrig hade gjort annars.
Till sist vill jag tacka Davoud Navaian, projektledaren för de här underbara studieresorna, och alla andra som hjälpt att organisera den här resan och gjort allt detta möjligt. Jag vill också tacka Kamyar Behrang som hela tiden var med oss ungdomar. Det här var en resa som jag aldrig kommer att glömma, eller rättare sagt en resa som ingen av oss någonsin kommer att glömma...    Melina

 

Detta är min utvärdering av Studieresan. //

Nastaran Zargari Zenouz Ånässkolan 9B

 Allt började med en vanlig persiska lektion där min lärare berättade för oss elever att vi kunde delta i en Studieresa till Polen (Auschwitz - Birkenau). För mig lät det otroligt spännande så jag gav det ett försök och skickade in min ansökan. Och jag kom med!

Tisdagen den 11 maj samlades …. utanför Nils Ericsson Terminalen för att åka iväg på en studieresa. Vi skulle besöka Auschwitz – Birkenau i Krakow, Polen. Dem flesta av oss som skulle åka hade aldrig träffat varandra tidigare och vi hade ingen blekaste aning om vad som väntade oss. Hur som helst, klockan 15.00 lämnade vi Sverige för att spendera fyra helt underbara dagar i Polens historiska stad Krakow.

Efter 2,5 timmars bussresa till Sturup, tog vi flyget och var framme i Katowice vid midnatt.

 Eftersom att flygplatsen låg en bit utanför staden, åkte vi buss i en timme för att komma in till staden där vårt vandrarhem (Tutti Frutti Hostel) låg. När vi var framme var alla ivriga och ville ta en runda runt området. Det slutade med att vi tog en liten nattrunda och utforskade området, vårt vandrarhem låg mitt inne staden dvs. mitt inne i smeten. Min första tanke var, är vi i Polen? Klockan var strax efter midnatt, det yrade med folk ute, man hörde hur musiken från klubbarna dundrade och hur köerna till kebabrestaurangerna växte och växte.

Detta var jätte intressant att se för vi är inte alls vana med sådant uteliv. Efter den korta rundturen gick vi och la oss.

 Vid tidig morgon vaknade alla barnen och samlades vid lobbyn där vi fick i oss en rätt så rejäl frukost som gav oss energi för denna stora dag, vi skulle nämligen få uppleva Krakows gator för allra första gången och besöka flera stora sevärdheter. När vi hade kommit ut och träffat vår guide utanför Hostelet blev vi så fascinerade av nästan allt vi såg. Det var lite svårt att hänga med guiden samtidigt som det togs bilder konstant och ibland var vi tvungna att stanna och kolla lite extra länge på något, men detta hör ju till vi är ju som sagt turister.

Guiden började med att prata om lite fakta kring själva staden sedan rörde vi oss mot stadsmuren. Efter att hon hade pratat om stadsmuren, började vi gå mot stortorget. Torget var otroligt stort med massa uteserveringar och en mycket stor kyrka. När vi hade passerat torget fick vi besöka ett oerhört gammalt universitet. Den var så gammal att Kopernikus hade besökt och studerat där. När det var dags för nästa sevärdhet hade vi hunnit ta massa bilder och fått lyssna på en skolorkester. Nu var det dags att besöka en katolskkyrka. Utanför kyrkan stod det tre munkar och samtala med varandra. Det var faktiskt första gången jag sett några munkar i verkligheten. Hur som helst, kyrkan i sin helhet var väldig vacker, den hade en unik arkitektur.

Efter kyrkan var det dags för min favorit nämligen SLOTTET! Slottet var enorm, historien bakom det gamla kungliga livet var fascinerande. Många polska hjältar och presidenten som precis gått bort efter flygkraschen är begravda där. Intill slottet, såg man Wislafloden, vilket gjorde slottet ännu märkvärdigare, inte nog med det, i med att slottet var så högt upp var det en mycket fin utsikt över staden.

Det började falla ner lite droppar regn och vi började gå mot de gamla judiska kvarterna. Som guiden sa: man kände verkligen att man var tillbaka i medeltiden när man gick på de gatorna. Vi var på en judisk restaurang där en scen av Schindlers list spelats in.

Regnet bara öste ner och det var dags för lunch. Vi fick äta lunch på en fin polsk restaurang och smaka på den polska maten. Efter en trevlig lunch, hade vi en fri eftermiddag/kväll framför oss.

 Jag, Aida och Panteha bestämde oss för att ge oss på jakt efter handdukar. Efter att ha gått fram och tillbaka i hela Krakow (ironiskt), hamnade vi på Carrefour som motsvarar Maxi har i Sverige fast mycket billigare. Det var en rolig timma i den stora affären.

Vi la oss tidigt denna kväll för att nästa dag var det dags för målet för denna resa: Besöket till (Auschwitz – Birkenau).

Alla barn vaknade tidigt och åt en enorm frukost så vi skulle klara av den tunga dagen.

Vi hoppade på bussen och var framme där efter en timme.

Jag kan sitta och skriva en bok och inte komma fram till hur min känsla var efter Auschwitz – Birkenau. Det var en obeskrivlig känsla man fick uppleva.

Men jag ska försöka så gott jag kan.

När vi hade kommit fram så fattade jag inte riktigt att vi stod utanför …. Jag skrattade och pratade med alla lite glatt. Men så fick vi se en kort film som handlade om Auschwitz och då fattade jag att jag verkligen är här. Magen började dra åt sig.

Efter filmen fick vi välja om vi ville gå med en svensk talande guide eller med en engelsk talande och jag valde den engelsk talande. Vi fick någon sorts typ av ’’wolkietalkie’’ för att höra guiden. Nu började det!

Auschwitz är ett arbetsläger och vid ingången stod skylten ’’ Arbeit Macht Frei ´´ som betyder arbete ger frihet. Jag tänkte direkt på SO lektionerna, att man hade sett de i läroböckerna och nu stod man här och såg den med egna ögon.  ’’ Arbeit Macht Frei ´´ stämmer inte, arbetet gav dem inte frihet utan den tog livet av dem. 10 – 15 % infångare överlevde arbetet. Hela Auschwitz var omringad av elektriskstängsel. När man kom in såg man olika gator med olika hus som kallades för block. Block 1, block 2 osv. Guiden som vi hade med oss berättade mycket intressant om alla händelser i lägret. Vi fick bl.a. se ett rum, där det låg avklippt hår bakom glas... vi fick se resväskor märkta med namn, leksaker, ihopknutna skor, kläder m.m. Varje dag fick fångarna 1 skål med soppa som oftast bara bestod av buljong och en brödbit, dem fick ett motsvarande kaloriintag på 200 kalorier per dag, vilket motsvarar 10 procent av människans behövande dagsintag. Vi fick se bilder på människor som hade gått ner 25 kg på 2-3 månader, det var hemskt. Vi gick t.o.m. in i en gaskammare...
Efter besöket i Auschwitz åkte vi vidare till Birkenau som till skillnad från Auschwitz var helt enormt. Jag trodde inte mina ögon då vi steg inanför portarna till förintelselägret Birkenau. Vi gick upp i ett torn och såg ut över hela lägret. När vi var där var det minusgrader, blåsten var hård och kall och det snöade, man fick verkligen den rätta dystra känslan för ett besök där. Som jag har sagt tidigare var det hemskt och man blev mycket emotionellt påverkad då man t.ex. gick in i de baracker som fanns kvar och fick se de hemska våningsängarna de tvingades sova i. ingen rolig syn. Vi fick även sett bilder på många av förintelsens offer, bilder från fotoalbum som hade hittats i deras resväskor.

mordplats där tusentals oskyldiga människor mördats. Det var hemskt.

http://www.reseguiden.se/forum/blogg/auschwitz-en-omskakande-plats-8686               Nasteran

 

Studieresa till Polen 11/5-10.

* En oförglömlig resa med underbara människor!

Nejlika Khajeh-Amid, IHGR – NP1

 Jag heter Nejlika och är 16 år gammal, snart 17. Jag går i första ring på IHGR-gymnasiet, vilket är en internationell skola och det vill säga att alla mina ämnen är på engelska, och läser naturvetenskapsprogrammet.

Jag och 22 andra ungdomar fick möjligheten att åka på studieresa till Polen, Krakow. Syftet med resan var att besöka koncentrationslägret Auschwitz och lära oss om demokrati och vad nazisterna gjorde mot bland annat judarna.

 Tisdagen den 11 Maj, det började med att vi alla samlades i stan för att ta bussen till Malmö, därifrån skulle vi ta flyget till Krakow. Både i bussen och i flygplatsen lärde alla känna varandra.
När vi var framme var vi alla trötta, men trots det kunde vi inte sova. När vi var i bussen på väg till hotellet, eller vandrarhemmet som vi var på, var alla hyper! Vi lyssnade på musik, lärde känna varandra bättre, hade kul helt enkelt.

Jag och 6 andra tjejer hade det största rummet av oss alla. Det kanske till och med var det största rummet i hotellet, men det är jag inte säker på. Eftersom vi hade det största rummet var vårt rum “samlingsplatsen”, det var där alla kom på kvällarna, vilket var jätte kul.

Andra dagen, onsdagen den 12 Maj, var alla trötta, men vi var tvungna att lyssna på våran guide. Det var faktiskt kul att lyssna på henne prata svenska eftersom hon aldrig hade besökt Sverige, men ändå var hennes svenska jätte bra. Jag och några andra hade däremot svårt att förstå henne, men jag klarade mig. Början av dagen var vädret helt underbart, men olyckligtvis började regna.
Efter att vi hade sett staden hade vi tid för oss själva och senare på kvällen hade vi väldigt kul i rummet!

Tredje dagen, torsdagen den 13 Maj, besökte vi Auschwitz, vilket var anledningen till varför vi åkte. Vi åkte väldigt tidigt på morgonen så alla sov i bussen på väg dit, vilket var väldigt nödvändigt eftersom vi skulle promenera i cirka 6 timmar. När vi var framme hade fick vi två guider, en svensktalande och en engelsktalande, vilket gjorde oss till två grupper. Guiden gav oss en radioliknande apparat och headset vilket gjorde det lättare för henne att prata och lättare för oss att lyssna. Men innan vi gick runt, kollade vi på en film som handlade om vad just nazisterna hade gjort vilket var väldigt intressant och hemsk. Auschwitz besöket kan man inte beskriva med ord, man måste se det för att verkligen förstå vad som hade hänt. Vi hade läst om det i skolan om vad nazisterna gjorde mot alla dessa människor, men det är något helt annat när man väl ser det. Där såg man bland annat samlat hår, skor, glasögon och resväskor. Det var verkligen hemskt! Den känslan jag fick när jag såg barn kläderna och napparna går verkligen inte att beskriva.

Men det som förvånade mig mest var hur stort det var. Aldrig hade jag trott att Birkenau, vilket var ett annat läger, skulle vara så stort!

Fjärde dagen, fredagen den 14 Maj, åkte vi till saltgruvan, vilket var bland de vackraste ställen jag hade besökt. Saltgruvan är cirka 330 meter djup och innehåller bland annat vackra statyer som är gjord av salt. Allt var salt, till och med marken som vi gick på var gjord av salt. Det var verkligen vackert!

Femte dagen, lördagen den 15 Maj, var det vår sista dag med varandra. Då hade vi tid att gå till gallerian, köpa kläder, äta lite och umgås mycket.
Senare samma dag skulle vi alla samlas för att ta bussen tillbaka till flygplatsen för att åka tillbaka till Malmö och därifrån åka hem till Göteborg.

 Jag vill verkligen tacka alla som gjorde den här resan så som den blev, jag är verkligen tacksam för att jag fick åka med! Jag vill även tacka alla lärare och ungdomsledare för en underbar resa och ett jätte bra jobb. Det var verkligen en underbar resa med underbara människor som nu har en stor plats i mitt hjärta! Nejlika Khajeh-Amid, IHGR – NP1

 

Polen – Krakow 11-16 Maj 2010

av Nima Pour Jalali

Mitt namn är Nima Pour Jalali. Jag är 16 år och går i nionde klass på Furulund skolan i Partille. Innan resan visste jag ingenting om vad som skulle hända. Jag anmälde mig och blev vald bland fler än 50 ungdomar. På ett möte som vi hade innan resan fick vi lite information. Resan handlade om att få lära sig om mänskliga rättigheter. Detta gjorde våran destination Auschwitz till ett perfekt ställe. Jag kände ingen av de andra ungdomarna som skulle med så det blev något extra. Jag visste att jag skulle komma överens bra med de andra. Redan på bussen började vi lära känna varandra och växa som grupp. När vi var framme i Krakowice efter att ha åkt buss från Göteborg till Malmö och flygplan därifrån till Polen så var de första vi gjorde att vi åt. Jag var trött och ville komma fram till hotellet så vi kunde sova för jag fick ingen sömn på färden. Vårat hotell var ett litet vandrarhem mitt i staden Krakow på Florianska gatan. Vi gick och la oss nästan direkt när vi var framme.

Andra dagen skulle vi få en guidad rundtur runt hela staden. Krakow såg så mycket finare ut när det var morgon och vädret var jätte bra. Rundturen var lång men väldigt rolig. Vi besökte många ställen och fick mycket info om staden. Till exempel fick vi höra historien om Krakow draken och Nicolaus Kopernikus. Resten av dagen bestod av besök på polsk restaurang och fri tid.

På torsdagen var det dags för resan huvud attraktion. Alltså själva meningen med resan var att få ett hum om Nazisternas koncentrationsläger Auschwitz Birkenau som ligger precis utanför Krakow. Vi fick åka buss en stund innan vi kom fram till den första delen av lägret. Först av allt fick vi se en film om hur förintelsen började. Sen tilldelades vi guider som skulle ta oss runt och förklara. Det första som slog mig var det att jag faktiskt befann mig på Auschwitz, alla dessa filmer och böcker i skolan och nu var jag på självaste Auschwitz. Det kändes väldigt speciellt. När jag såg skylten vid ingången ”Arbeit macht frei” kändes det som att nu börjar allvaret. Det var där man kom in i självaste koncentrationslägret. Man kände en enorm respekt när man gick runt där på grusvägarna och tänkte vad som egentligen pågick där för bara 60-70 år sen. Vi fick gå in i de olika barackerna som tidigare hade vart militära anläggningar, där inne hade dom fixat så att det såg ut som ett museum. Det som var mest rörande på denna del var när vi fick de högarna av hår, glasögon och mycket annat som vart fångarnas ägodelar. Sedan gick vi även till en annan del där vi fick se saker som stå celler, mörker celler och andra tortyrer. Det var väldigt hemskt. Det värsta var väggen där flera tusen judar hade blivit skjutna. Vi fick även gå in i en anläggning där allt var förvarat exakt likadant som det var på den tiden. Golvet var inte förnyat, väggarna var inte bytta, allt var exakt likadant. Det var väldigt speciellt. När vi gick in i en av gaskamrarna blev gruppen helt tyst. Vi fick lite information om gasen Cyklon B och lite annat om detta hemska sätt att mörda på. Efter att vi var klara med den första delen av lägret gick vi och åt och tog en liten paus. Sen gick vi på en till buss som skulle ta oss till den två. Den andra delen av Auschwitz var gigantisk. Vid ingången fanns det ett tåg räls där tågen lastad med fångar brukade åka in. Hela denna anläggning var full med ruiner och förstörda byggnader. Inte mycket hade förblivit helt. Vi fick se fångarnas toaletter och många av deras arbetar ställen. Att lyssna på våran guide var väldigt intressant och mellan varje stopp frågade vi henne andra saker. Jag frågade till exempel henne om varför hon jobbade där. Hon svarade att hon kunde relatera till lägret på de sätt att hennes farfars bror var fånge där. Det fanns en minnesplats på denna del som vi fick besöka. Det var väldigt känslosamt. Det var fullt med blommor och annat där, och en stor staty. När besöket var slut var alla väldigt trötta. Det hade pågått i sex timmar och mycket gång ingick. Det var lite svårt att smälta allt direkt efteråt. Det är ju så stort att åka dit egentligen. Efteråt åkte vi buss hem mot hotellet. Jag sov hela vägen för att återhämta mig lite. På kvällen den dagen gick vi ut och hade kul tillsammans.

Fredagen var egentligen sista dagen som vi skulle hinna göra något på eftersom att lördag skulle bli hemfärd. Vi vaknade tidigt som vanligt. Denna gången skulle vi till Wieliczka salt gruva. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig av en saltgruva. Jag tänkte mig en stor tråkig grotta med en guide som skulle berätta om salt. Men mina förväntningar visade sig vara motsatsen. Wieliczka saltgruva är ett av de mest intressanta, vackra och roliga ställen jag vart på. Vi började med att åka en KM rakt ner i marken och sedan fick vi gå runt där och se massa salt skulpturer och annat fint. Det var verkligen jätte kul i gruvan, jag kan säga att den utan tvekan var en av resans höjdpunkter. Därifrån köpte jag lite souvenirer och annat som jag kunde ta med som minne hem. På eftermiddagen på samma dag gick vi till Krakows galleria och shoppade en lång stund. Det fanns alltid något att göra i staden och på nätterna var man verkligen slut.

Förutom att jag fick lära känna massa persiska ungdomar från hela Göteborg så fick vi även ett gäng tyska vänner, och några andra svenska ungdomar från Dalarna i Sverige.

Polen var verkligen en lärorik, rolig och spännande resa. Det var bland det roligaste jag gjort på länge. Jag vill tacka alla arrangörerna väldigt mycket för all tid och kraft de la ner för att få med oss på en så fantastisk resa. Auschwitz Birkenau kommer att finnas kvar i mitt minne väldigt, väldigt länge.

Till sist vill jag tacka alla arrangörerna (IKFC) för att jag fick möjligheten att åka med! Och även de föreningar som hjälpt till. Jag vill också tacka alla modersmål  lärare från Partille, Lerum, Mölndal och Göteborg.  Nima Pour Jalali

 

Studieresan till Polen (Auschwitz)

av Nima Kaboteh, 17 år

Hvitfeldtska gymnasiet

Den 11 maj, 14:45 släpade jag min reseväska mot Nils Ericsson Terminalen där vi skulle samlas för att ta oss till Polen. Resan skulle bli 10 timmar lång med buss till Malmö, flyg till Katowice och sedan därifrån buss till Krakow. Detta såg jag som en positiv del utav resan då många av oss hann lära känna varandra innan det hela startade igång.

Med oss hade vi 10 vuxna, varav en man med polsk härkomst, Piotr, som blev en väldigt viktig person under resans gång. Han underlättade resan för oss med bra tips och information om staden, Polen och höll oss i varmt sällskap. Då jag aldrig har besökt Polen tidigare visste jag inte vad jag skulle förvänta mig, dock hade jag vetskapen att Polen tidigare var en del utav Sovjet. Dock försvann den tanken så fort vi kom fram till Krakow. Den kulturella huvustaden i Polen, en vacker och mysig stad med gamla kyrkor, byggnader och stora slott. Det var väldigt få bilar i den centrala delen utav staden (där vårt hotell låg) och istället ersatt med en massa liv och kultur vilket är sällsynt för att vara en storstad. Vi var framme vid hotellet mitt på natten, trötta men fyllda med förväntningar inför de kommande dagarna och la oss direkt i sängs.

Under andra dagen vaknade vi kl 08:00 och kände oss redigt sömniga. Efter att ha ätit en trevlig frukost begav vi oss ut för att ta en rundtur i Gamla Staden. Det var väldigt lärorikt, intressant samt vackert. Vi besökte bl.a. en jättefin kyrka, Wawelslottet och en gammal judisk kvarter. Det fick en att tänka på hur mycket historia det finns ute i Europa och hur mycket det är som man inte känner till. Att så många okända världar har existerat och existerar. Många gånger under denna dagen vandrade mina tankar till nästa dag, dagen då vi kommer få uppleva höjdpunkten utav resan, vårat besök till Auschwitz.

Den tredje dagen hade kommit, den viktigaste dagen i resan och resans främsta syfte. Vi gick upp kl 6 idag, riktigt trötta efter igår, men efter en väl behövd sömn för många i bussen var vi alla pigga när vi var framme i Auschwitz. Jag tror aldrig jag har känt av en sådan historisk närvaro i mitt liv. Hela området präglades av en dyster stämning. Man behövde inte se svartvitt för att förstå den enorma sorg och besvikelse som stank här, vilket var ett resultat utav mänsklighetens absolut lägsta historiskt. För så tidigt som 70 år sedan hade människan utfört det mest brutala vi kan tänka oss i historian. En organiserad industriell slakt utav människor. Utav judar. Denna dagen fick vi se otroligt mycket och höra otroligt mycket. Barnkläder, skor, bestick, människohår och tomma resväskor var bara några av de material som nazisterna rånade judarna på. Allt, verkligen allt skulle användas och inget skulle gå till spillo, och fångarna i Auschwitz, framför allt judarna blev behandlade på ett sätt ingen varelse förtjänar att bli behandlad på. Extrema arbetsförhållanden, ca 11 timmar per dag och ett kaloriintag som kunde motsvara en mager middag för hela dagen samt förnedring och tortyr ingick i vardagen. En mening som grovt kan förenklat sammanfatta det helvete judar och övriga fångar fick gå igenom. Vi lärde oss oerhört mycket denna dagen, det är få dagar man är på en sådan känslofylld nivå samtidigt som man trycker in så mycket fakta i huvudet. Man försöker ständigt förstå det hela, vilket är en process som aldrig kan bli färdig.

Efter att ha mött ett utav historians största händelser, fått se allt som hade använts för att förnedra och förgöra judar, att få se detta område, att stå där å ha allt rakt framför ansiktet är en obeskrivlig upplevelse. Denna dag i Auschwitz varade i ca 6-7 timmar och efter denna dag återvände vi till hotellet med en massa tankar snurrandes i huvudet. Det var mycket man försökte få ett grepp om.

Den fjärde dagen, den dag som blev en mindre sorgsen dag och som hade en mindre seriös stämning men som ändå var väldigt intressant att uppleva. Vi skulle bege oss till saltgruvan i Wieliczka. Ner vi klev in i gruvan den 14 maj var det första ordet jag kom att tänka på trappor. Trappor trappor och ytterligare trappor. Vi gick ner till ett djup på 135 meter och vilka vyer vi fick skåda! Alla gångarna bestod av salt, allt runt om oss var salt. Väggarna, taken och golvet kunde man i princip ha på morgonmackan, det såg ut som sten men var i själva verket salt. 90% var ren salt och övriga 10% bestod av mineraler och hade en gråaktig färg, ungefär som granit. Ibland fick vi även skåda ren salt, det såg ut som små vita kristaller som växte ut ur vissa hörn här och där i gruvan. Efter att ha fått gå omkring i denna enorma labyrint till gruva fick vi slutligen besöka en mängd sovuneirbutiker och sedan ta hissen tillbaka upp. Denna dag var väldigt intressant, gruvan hade en Indiana Jones-känsla över sig och var en oförglömlig plats.

Den sista och den värsta dagen. Dagen då vi tyvärr skulle få återvända till Sverige. Vi packade allt och förberedde oss för bussen som skulle ta oss till flygplatsen kl 16:00. Det finns inte så mycket att berätta om denna dagen, vi reste tillbaka på samma sätt som våran ankomst hade varit och alla pratade med varandra om allt möjligt intill sista ögonblicket då vi alla var tvugna att skilja oss åt.

I Polen hade jag fått uppleva så mycket, även utanför schemat, på våran fria tid fick vi uppleva en hel del. Vi fick man smaka på härlig polsk mat och se oss omkring i den polska kulturstaden. Vädret var för det mesta trevligt och butikerna samt gallerian var välkomnande och erbjöd en hel del butiker och resturangekedjor som vi saknar här i Sverige. Men det bästa jag fick med mig utav resan (trots att det var en studieresa) var alla nya vänner jag fann. Det var alla underbara 23 ungdomar och 10 vuxna som gjorde det hela 10x bättre. Bara upplevelserna i sig var väldigt otroliga, roliga och sorgsna på sina håll men det var sällskapet som gav resan det där extra, som gjorde en så glad och varm inombords. Det fanns inte 1 sekund under hela resan jag inte njöt. Jag vill tacka Davoud, Kamyar och alla andra för denna fantastiska resa ni gav oss och den fantastiska möjligheten vi fick. Jag känner att iallafall jag tog tillvaro på den, och ännu en gång, tack igen!  Nima Kaboteh, 17 år

 

 U.P 7;  AUSCHWITZ POLEN

PAYAM DARABI

BJÖRNDAMMENSSKOLA;   9U

2010-05-23 

Resan till Auschwitz (Polen) arrangerades av Kultur föreningen IKFC samt andra föreningar och modersmål lärare från olika stadsdelar i Göteborg så som Partille, Lerum, Mölndal och Göteborg stad.   Denna resa var min andra resa som jag fick erfara tillsammans med mitt modersmål, vi var sammanlagt 22 elver som hade blivit utvalda till denna läorrika resa.

Syftet med denna resa var främst om männskliga rättigheter och demokrati. Eftersom jag tidigare hade vart med på New York resan, där syftet med resan var väldigt nära denna, där vi besökte Fn-huset som är grunden till mänskliga rättigheter har skapats hade jag skaffat mig en vidgad vy om vad männskliga rättigheter och demokrati egentligen var och hur studieresor skulle kunna vara och hur jag skulle kunna jämföra dessa två resor på ett konstruktivt sätt.

Under den första dagen på vår resa fick vi uppleva Krakow stad, dess sevärdigheter samt historia, vilket jag fann väldigt intressant. Att en kyrka från Polen kunde ha samma myt som bröderna”Habil och Ghabil” där Ghabil mördade Habil av ren avundsjuka. I detta fallet var det om vem som kunde bygga det högsta tornet på kyrkan.

Krakow city i sig är ett av dem äldsta städerna i Europa och kom 2007 med i UNESCO:s världsarvslista. Staden var väldigt fin och uppfyllde mina förväntningar mer än förväntat.

Nästa dag fick vi besöka Auschwitz som var vår resas huvudsyfte , att lära sig mer om mänskliga rättigheter, förintelsen och vad som hände då och varför? De fanns  många frågor som jag  ställde mig själv, som varför vissa förnekar förintelsen?, varför höll folk tyst om detta?  Det finns ett citat som Martin Luther King har framfört, som jag tycker passar väldigt bra med förintelsen och de är:

 -”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad”.

 Alla dessa frågor fick jag besvarade tack vare vår guide som hjälpte oss att förstå om vad som hände under förintelsen. Eftersom vi tidigare hade läst om andra världskriget i skolan, var det extra intressant för mig att se dessa saker i verkligheten.

Att en människa så ond som Adolf Hitler kunde göra dessa hemska saker som han gjorde i dessa s.k koncentrationsläger förstår jag mig inte riktigt på, men en sak vet jag, att vi ska kunna ta lärdom av dessa stora tragedier, att vi inte ska klassificera människor beroende på vad man har för religion, hud färg, hur man ser ut o.s.v vi alla är människor, det spelar ingen roll.

Ännu än idag har vi inte tagit lärdom av detta så som vi borde ha gjort, kriget i Palestina/Israel, USA/Irak kriget är två världsomfattande exempel på vår inkompetenta handlingar mot mänskligheten.

Näst sista dagen åkte vi till Saltgryvan vilket jag tyckte var väldigt fascinerande eftersom att jag aldrig tidigare hade vart i en saltgruva förut och aldrig vart så långt under jorden som 140 m. Vi hade en väldigt kunnig guide med oss under hela färden genom saltgruvan, hon gav oss en massa god och andvändbar fakta som utvecklade min allmänbildning där jag b.la. lärde mig att den äldsta saltgruvan i världen ligger i Pakistan och den äldsta i Europa i Österrike, Men så klart var denna saltgruva den finaste eftersom dem hade lagt ner så mycket arbete under flera århundrade, där man kunde hitta en kapell under jorden som var väldigt välbyggt och vädigt vackert.

Denna resa öppnade mina ögon för så mycket mer än förrintelsen, jag fick också uppleva ett annat land i Europa som jag aldrig hade upplevt innan. Innan jag besökte Polen hade jag en fördom i hjärnan om hur polen skulle vara, jag trodde framförallt att polen var vädigt tyst och väldigt lämnat efter andra världskriget. Det är det första man tänker på när man tänker på Polen. Men nu har denna ogrundade uppfattning blivit till ett väldigt fint minne, Polen för mig är ett vackert land med massor av liv, ungdomar historia och kultur.

Sist men inte minst vill jag förära ett stort tack till Davood Navaian som förverkligade denna resa, att kunna planera något så enormt som två resor med ett par månaders mellan rum är inte lätt och kräver en hel del arbeten och arrangemang.

Jag vill även slutligen tacka  min egna modersmål lärare Mahbobe Salehi som valde mig återigen till att få uppleva denna utomordentliga historiska och lärorika resa, ett stort tack till er alla!  PAYAM DARABI

 

Resan till Polen                              av Pegah. A,

Den 11 maj klockan 15.00 stod det 23 ungdomar och 10 vuxna i Göteborgs centrum. De väntade på en buss som skulle ta dem till Malmö för att dem sedan skulle kunna ta flyget från Malmö till Polen. I Polen skulle denna grupp på 33 personer besöka den plats där ett av historiens största svek mot mänskligheten och dess rättigheter skedde. Davoud Navaian var resans projektledare och resan arrangerades av den iranska kulturforskningens centrum (IKFC) i samarbete med några modersmålslärare inom i Västra Götalandsregionen; föräldrar; Vänskapsföreningen i Partille; Utbildningens Center; Andishe-Kulturhus; Mehr Center; Iranska Riksförbundet i Sverige (IRIS), The EU:s Cultural Network (EUCN) och en rad andra organisationer. Målet med denna resa var att dessa ungdomar skulle få en större kunskap om förintelsen och att se Auschwitz existens.

Mitt namn är Pegah. A, jag går i nionde klass på skälltorpsskolan och jag var en av de där 23 ungdomarna som fick äran att åka med på denna lärorika resa.                            

 Auschwitz

Det spelar ingen roll hur många gånger du läst om det, sett på filmer som ska föreställa det. Du måste åka till Auschwitz för att se den hemska sanningen, för att förstå. Samtidigt måste du ha läst om förintelsen innan du åker till Auschwitz. Utan kunskap ser Auschwitz ut som ett vanligt lägger. Det är den kunskap man har sen tidigare som öppnar dina ögon så att du kan se ALLT. Det är kunskapen som får dig att se bortom det gröna gräset, de vackra blommorna och det vackra ljudet av fågelsång. Att Auschwitz idag är en så grön och blommig plats gjorde mig besviken då jag anser att det sänder ut fel meddelande då det blir vackert, och platsen kan verka som ett fridfullt ställe där något ont aldrig ägt rum. samtidigt kan blommorna och gräset vara som en fin hedring åt de stackars människorna som ligger begravda där.

En väg bestående av små vita stenar följer tågbanan parallellt in i lägret. Längst upp på tågbanan finns det ett tåg. Ett tåg som man sett på många bilder tidigare. Bilder på det tåg som transporterar oskyldiga judar till en plats som kommer för dem flesta att betyda döden. I Auschwitz var det som att stiga in i en av dem där bilderna. Jag har ännu idag inte lyckats smälta allt jag fick se den dagen. Som barn frågade jag mig ofta varför man fortsatte att berätta om det hemska som hänt varför man aldrig gav de drabbade en chans att glömma att slippa leva med denna smärta. Nu vet jag, att glömma är inget alternativ. Vi lärde oss en mycket viktig läxa efter förintelsen och det var att man måste ifrågasätta det samhälle som man lever i. Utan ifrågasättningar och demokrati kommer det alltid finnas en grupp människor som behandlas orättvist. Därför kan vi inte glömma, utan måste fortsätta berätta så att nästa generation inte gör om samma misstag.

 Staden vi bodde i var mycket vacker och dess historia var mycket intressant. Det var trevligt att som en omväxling vara omgiven av personer från samma nation och från samma åldersgrupp. Ett annat besök under vår resa som kom att ge mig några fina minnen var, besöket i saltgruvan.  Att man för så många år sedan byggde dessa tunnlar och sedan använde dem för att transportera salt 110 m upp ur marken är mycket fascinerande. Nere i gruvan fanns det många vackra saker att se som till exempel statyerna av salt och den fantastiskt vackert dekorerade kyrkan.

Besöket på Auschwitz var en av de två mest betydelsefulla händelserna under resan. Den andra var ungdomarna vi träffade. En av tjejerna på resan går i min parallell klass. Jag visste vem hon var men kände henne inte, under resan fick jag chansen att lära känna henne. Jag har även kontakt med några av de andra ungdomarna som var med på resan. Väldigt trevliga och snälla ungdomar som jag nog aldrig annars skulle ha stöt på. Nya vänner som man endast känt en vecka men som man redan har fina minnen med. Pegah. A,

 

Polen                              Skriven av Pegah Salmantabar

Den 11-15 maj 2010 var vi i Polen. Staden vi besökte heter Krakow, som tidigare var huvudstad i landet. Det var vi ungdomar och lärare som utgjorde gruppen, och vårt samarbete fungerade bra.

Jag ska först berätta vad vi gjorde under dessa dagar.

Den 11 maj var det dags att ta bussen till Malmö, för att sedan ta flyget till Krakow. Det tog lite lång tid med buss, men för mig var det inte några större problem. När vi väl var i Krakow så var det natt, men bussen från flygplatsen till hotellet tog inte lång tid. Vi bodde i Tutti Frutti Hostellet, och när vi var framme så tog de flesta av oss en promenad runt staden. Det var mycket vackert eftersom de flesta lamporna var tända.

Den 12 maj fick vi en guidad rundtur i den antika staden. Guiden talade svenska, vilket var bra. Men det bästa var all information vi fick om staden och hur vackert det var. Vi besökte bland annat katolska kyrkor, områden där judar bodde förr, gamla byggnader, universitet mm. Efter en stund var vi framme vid en gammal slott där kungar hade bott under flera generationer. Det var intressant att besöka den. Deras nyligen avlidna president och hans hustru ligger begravda där. Nära slottet ligger floden Vissla. Vi såg en vacker utsikt därifrån och många passade på att ta några kort. Det var en lång dag men det var värt det. De flesta blev lite trötta efter att ha promenerat hela dagen, men man ser så mycket mer då. Om man åker buss runt staden så missar man ganska mycket. Något annat som var bra var att gruppen höll ihop, och under slutet av dagen så gick vi till en polsk restaurang där vi åt mat.

Resten av dagen så fick vi fritid, och många av oss hade bekantat oss med några så man gick ut och åt, tittade runt i staden mm. Man fick upptäcka staden för sig själv. Och det var jag mycket tacksam för.

Den 13 maj var en sorglig dag. Vi tog bussen tidigt på morgonen i färd mot Auschwitz, en koncentrationsläger. Det tog ungefär en timme. Det var på våren vi var där, så gräset var grönt och det såg i allmänhet fint ut. Men bakom allt det fina finns en mörk och ful sanning, en som vi inte kan blunda för. Jag hade fått en underlig känsla i magen när vi var framme där. Jag kunde inte tro att jag verkligen var där i Auschwitz. Så många människor hade mördats där, det var helt och hållet en mordplats.

Vi var där i ungefär 2 timmar men vi hade två guider, en som talade svenska och en som talade engelska. Vi fick bland annat se gaskamrarna, rummen där de bodde, SS-officierarnas privata sjukhus, kontor mm. Allt var otroligt spännande, men det var inte av glädje utan av sorg. Sorg över vad som hade hänt. Och en av de viktigaste sakerna som man kan lära sig under den här resan i Auschwitz och Birkenau var att detta inte får hända igen, oavsett vem det händer. Det spelar ingen roll vilken religion eller bakgrund som man har, de mänskliga rättigheterna och frihet är något som vi har kämpat för i generationer. Vi måste nu kämpa för att bevara dem.

Efter Auschwitz åkte vi med buss till Birkenau, som ligger nära Auschwitz. Birkenau är ett jättestort område, som även är en förintelseläger. Skillnaden mellan koncentrations- och förintelseläger är att i koncentrationsläger arbetar fångarna sig till döds. I förintelseläger däremot massdödar man fångarna, som i detta fall var mest judar, omedelbart. Men i Birkenau var det lite annorlunda. Man både dödade fångarna direkt, men samtidigt hade man baracker som fångarna fick sova i. Detta gjorde man eftersom fångarna också jobbade där. Så Birkenau är en blandnig mellan dessa två läger.

Även i Birkenau hade vi samma guider, och vi fick se mycket av platsen. Vi gick in i barackerna, och vi fick även se några hus som hade sprängts för att dölja vad som hade hänt tidigare. Detta gjorde man eftersom tyskarna insåg att de hade förlorat kriget och röda armén var på väg in. Det var hemskt att se alla foton som judarna och andra fångar hade med sig. Det var hundratals, kanske mer, foton som man hade hängt upp på väggar. Man fick gå runt och kolla runt. Allt detta var en nyttig upplevelse eftersom vi är vittnen, vi är människor som med egna ögon sett resterna av tyskarnas handlingar gentemot judarna och andra fångar.

Senare på kvällen var vi hemma, och även nu fick vi resten av tiden för oss själva. Man gick åt olika håll i staden för att utforska dess kultur och liv.

Mina tankar runt Auschwitz och vad som hade hänt där, och hur jag själv upplevde känslan av att vara där, är fortfarande suddigt. Jag kan inte tro att jag har besökt ett av världens mest kända mordplatser. Vi har läst i skolan och även utanför skolan om förintelsen på judarna och andra fångar. Vi fick se bilder på bland annat Auschwitz. Det såg hemskt ut, särskilt taggtrådarna och SS-männen som vaktade med vapen i handen. Men när vi åkte dit, så såg jag bara turister och det som var kvar av lägret. Det såg inte alls så hemskt ut. Men sedan tänkte jag efter lite, och insåg att det är inte utseendet som ska vara hemskt, utan vad man har gjort där. Hur man har behandlat fångarna, hur man dödade och torterade dem  till döds. Varför ska Auschwitz se ut som ett fängelse, eller en bombnedslagen byggnad? Jag tycker att det såg ganska fint ut. Men det är inte vad våra ögon ser som alltid är det riktiga.

Något som jag vill tillägga är att det var nazisterna som utförde förintelsen på judarna. Och de flesta nazisterna var från Tyskland. Men något som är viktigt att komma ihåg är att vi inte får döma alla tyskar som nazister eller mördare. Än idag har jag hört att vissa fortfarande anklagar Tyskland som judehatare osv. Men man ska inte döma ett helt land eller folkgrupp. Det är falskt anklagande.

Den 14 maj åkte vi med buss till saltgruvan i Krakow. Det finns sammanlagt fem saltgruvor i Polen, och guiden berättade för oss att saltgruvorna var mycket viktiga för både människorna och staten förr i tiden. Salt var en dyr vara som man betraktade vara värdefullt. Vi fick gå långt ner under marken med trappor, och guiden berätta mycket information om saltgruvan och hur den bland annat fungerar. Idag är saltgruvan en turistattraktion, man utvinner inte salt ur den längre.

Väggarna, golvet, taken, allt var gjord av salt. Det var fascinerande att se. Man fick även smaka om man ville, vi hade ju efter allt rätt till 5 kg salt! Efter en ganska lång stund så fick vi köpa lite saltföremål, som t.ex. fina askar med salt i mm.

När vi kom tillbaks till hotellet så fick vi pengar till mat, man fick var och en välja vart man ville äta.

Den 15 maj var helt och hållet en fri dag. Man fick välja hur man ville spendera sin sista dag i Krakow, och jag valde att ta en sista promenad runt staden. Jag passade även på att köpa lite minnessaker. Jag och några till åt mat och besökte även en stor galleria där man kunde äta, handla kläder, ja, allt möjligt. Sen på eftermiddagen skulle vi ta flyget till Malmö.

Detta var en otrolig upplevelse för mig, och jag gissar att det även var för de andra också. Jag är tacksam att jag fick chansen och möjligheten att följa med på resan, jag har fått minnen som jag aldrig ska glömma. De flesta är positiva, de andra lärorika. Jag vill även passa på att tacka alla lärare, som hjälpte oss och stöttade oss under hela resan. Jag blev även positivt överraskad när vi hade möten på kvällen, där vi fick diskutera vad vi hittills hade tyckt varit bra och dåligt med resan och hur vi ska kunna förbättra det. Det var en bra taktik tycker jag.

Skriven av Pegah Salmantabar

 

Jag hade väldigt olika känslor till studieresan Polen!

Rambod Amirlatifi!
Jag visste inte hur jag skulle reagera, vi fick veta att vi skulle åka till Auschwitz, först så tog jag det väldigt oseriöst men sen försökte jag tänka mig in i folkets livssituation i Auschwitz.
Vi träffades utanför Nilsericsson terminalen i Göteborg, där börjades min resa!
Fick träffa allt nytt folk det var jättekul, tiden gick och efter en ganska lång resa med buss och flyg så var vi framme i Krakow, Krakow en väldigt fin stad, med mycket ungt folk.
Verkligen en 24timmars stad.
Vi fick gå en rundvandring i staden, som jag tyckte var väldigt långtråkigt. Vi fick gå väldigt länge utan paus i ett höggradigt klimat, sen när vi väl fick paus så blev de ennu jobbigare sen när vi skulle gå tillbaka.
Vi besökte även en saltgruva som jag tyckte var det roligaste, det var väldigt fascinerande att se va folket kunde göra för så många år sedan, jag blev väldigt chockad, det tyckte jag var väldigt kul och intressant.
Nu till huvudmålet med resan, Auschwitz.
Jag visste inte om jag kunde hålla mig för tårar under den fruktansvärda guidade turen genom helvetet.
När vi har jobbat med Auschwitz i skolan så har det inte varit så jobbigt, man har nästan inte tagit det på sånt stort allvar, men sen när man väl stod där, och fick höra allting, redan vid ankomst till koncentrations/förintelselägret, så fick vi se en film som var väldigt berörande, redan då förstod jag att denna guidadeturen kommer att bli ett helvete för mig.
Men det var endå väldigt lärorikt, detta var en engångsupplevelse och jag är väldigt tacksam för att jag fick turen att få följa med, även om det var lite uppochner då och då, så tyckte jag att resan blev väldigt lyckad, jag vill åka tillbaka!!!
Det var väldigt kul att alla elever kom överens, och att alla har hållit kontakten även efter resan.
Jag vill tacka alla lärare som har lagt energi på resan, sen ett stort tack till Kamyar Behrang som la ner så himla mycket energi och tid på oss elever, han var med oss hela tiden och höll ögonen på oss hela tiden, han var som en kompis för oss! Tack kamyar!  Rambod Amirlatifi!

 

 

Resan till Auschwitz                              av Shahrzad

”Om du inte läser och förstår historien så måste du gå igenom den för att förstå den.”

Detta citat, stod skrivet på ett plakat på en vägg i ingången till ett de många hus i det nuvarande museumét Auschwitz. Detta citat fick mig att förstå varför det är viktigt att läsa historia.

För många, lika så mig själv, kan anläggningar som då Auschwitz tyckas vara onödigt och ointressant att gå att titta på. Varför ska man gå och se på det som hände för närmare 65 år sedan? Räcker det inte bara med att läsa om det, se filmer om det eller bara prata om det. Kanske det, men efter min vistelse där har jag fått andra uppfattningar.

För mig var Auschwitz en omtumlande upplevelse. Det citat som jag skrivit här ovanför förändrade mitt sätt att se på ämnet historia. Under resans gång fick jag känna mig som en del av ett större sammanhang. Som en del av mänskligheten. Det är mänskligt att göra misstag och det är av våra misstag och fel som vi lär oss. Så det jag tycker att man kan lära sig från denna hemska händelse är att lära sig att inte ge upp. Vi idag är inte de enda som har eller har haft motgångar. Vare sig det handlar om att stå upp för det man tror på, mobbning, diskriminering eller andra vardagliga saker ska vi inte ge upp och kämpa för det som vi tycker vi är värda. För om de som var utsatta i Auschwitz hade gett upp bara så där och om vi ger upp, vad kommer då att finnas kvar?

När vi var i Auschwitz trodde några att lärarna och de ansvariga förväntade att man ska ta kort och anteckna allt och alla för att lära sig något. Att något stort behövdes göras för att man skulle göra resan komplett. Du som läser det här kanske inte förstår vad jag menar med just detta men det jag i grund och botten försöker förmedla är att man inte ska förvänta sig att hela världen ska vändas upp och ner för att man ska lära sig. Det behövs inte mycket för att ta lärdom av något, ett exempel för min del är citatet som stod på plakatet. Med så få ord, förändrades hela mitt sätt att tänka.

När vi brukade läsa historia innan denna resa brukade jag inte tycka att det är viktigt att kunna historia och såg allting som jag läste som fakta och siffror, inte så mycket mer. Nu vet jag att allting borde ses från ett större perspektiv

-  vilket jag tror en resa till Auschwitz får en att inse.

 Jag hoppas att med denna rapport så har du fått en inblick av det som jag har känt och att du har kunnat ta lärdom av min upplevelse. Då har hela min resa dit och min nya kunskap, varit till någon nytta för någon annan också.  Shahrzad

 

Auschwitz - Birkenau               Av: Sheida Ghavamzadeh 

Krakow

Krakow var en utav de vackraste ställena som jag har besökt i mitt liv.

Krakow ligger 300 km ifrån Polens huvudstad Warszawa. Under medeltiden var det Krakow som var Polens huvudstad, men kungen Zigmunt III Waza flyttade huvudstaden till Warszawa istället för industriella skäl.

Allting var så gammalt och historiskt, det kändes som att jag gick tillbaka till medelåldern och dess kungliga värld. Det var väldigt häftigt även om all arkitektur var gammalmodigt så kunde man anpassa sig till det moderna livet, med många kroger, shoppings gallerier och restauranger.

Här har vi fyra glada gatumusikanter med typiskt polska kläder(ej nutid).

Så här djup var marken på medeltiden, men eftersom folk slängde så mycket skräp så var man tvungen att täcka allt med sand och bygga om på nytt.

Auschwitz:

Det kändes sjukt och deprimerande att vara där så många människor hade blivit offrar för ingenting. När vi gick in och fick se alla hemska tortyr som de stackars människorna hade blivit utsatta för blev jag äcklad. Inuti min mun hade jag tuggummi och det gick inte ens att tugga på den, det kändes fel och respektlöst på något sätt. Jag ville inte ens dricka när jag blev törstig, inte tills vi kom ut i alla fall. Jag hade föreställt mig att själva stället skulle vara mer grå och grusig, men istället så var det grönt och faktiskt fint(utomhus i alla fall). Hela stället var som ett stort begravning för alla människor. Såhär stod det på en begravning:

“For ever let this place be a cry of despair and a warning to humanity, where the nazis murdered abort one and a half milion men, women and children. Mainly jews from various contries of Europe.“

Jag ser judar som de mest godhjärtade människor på jorden. Självklart så kan man inte

döma ett helt folkgrupp pågrund av några få man har träffat som är judar, men det är så jag ser de och det skadar inte någon att ana någon gott. När de mest oskyldiga människor får bli offrar så är det tydligen något fel på människorna som vill de ont. Jag vet att många människor blev rättutsagt hjärntvättade vid den tiden, de fick lära sig framförallt att hata människor som såg ut på ett visst sätt. De som var blonda, hade vit hy och var blåögda ansågs mer högstående. Men finns det ingen gräns för de? Hur kunde nazisterna bara luta tillbaka och se på medans folkmord pågick? Folk måste fatta att man ska ha sin egna tanke och aldrig lyssna på andra när det gäller anseende och religion. Enligt mig så är många som tillhör en viss religion även de hjärntvättade på sitt sätt. De som föds och växer upp med en viss religion har ju aldrig fått chansen att tänka själv och folk måste börja förstå hur viktigt det är.

Vi måste lära oss att detta var fel och att det aldrig mer får hända, men om människor har varit kapabla till att göra det då, vad stoppar oss från att göra det nu?

Det här är Josef Mengele. Han föddes 1911 den 16 mars i Bayern och han kom från en äkta arisk familj, vilket han då självklart var oerhört stolt av. Han var en duktig läkare och forskare, men ändå så valde han att vare den onda doktorn. Hans uppgifter i koncentrationslägren var att välja ut människor som stod på kö, de han valde fick gå vidare till hans gräsliga människoexperiment.

Vivisektion =

Att utföra vivisektion på någon är att utföra ett dissektion på levande varelser. Vanligtvis så är det djur som blir offren, men det har sjukt nog förekommit på människor. Under åren 1940 till 1945 i Auschwitz av den äckliga “läkaren” Josef Mengele.

Konsekvenser efter händelsen:

*Hela Europa kände sorgen för alla judar så FN beslutade 1947 att bilda staten Israel som flyktsort för judar. Idag har det lett till ett stort konflikt mellan Palestina och den nuvarande Israel. Men innan Israel bildades hade landet Israel faktiskt funnits där förut för många år sedan så det är väl bara rättvist att de får åtminstone en liten bit tillbaka. Jag förstår inte varför människor inte kan dela med sig och leva tillsammans på jorden, vad spelar det för roll att deras land har blivit mindre, de bor ju numera granne hos ett heligt land är inte det något häftigt för de?

*Idag finns det få, men ändå en del som nekar till att förintelsen har ägt rum, något absurd enligt mig. De mest kända politiker och historier som har uttalat offentligt om förnekelsen är president Ahmadinejad och David Irving. Detta är nog ett utav de skämmigaste anledningarna till att kalla Ahmadinejad en president ens. Enligt de så var det tillexempel inte möjligt att så många människor fick plats i ett rum för att sedan gasas ner. Kanske borde de ta och testa det på sig själva..?

*Efter kriget var det förbjudet att visa symboler offentligt, bilda eller gå med i nazistiska föreningar. I vissa länder så är det fortfarande förbjudet att köpa eller läsa Hitlers mest kända bok, “Mein Kampf”. En smart idé enligt mig. Man vill ju inte riskera att det tillkommer flera nynazister, fastän normala människor kanske är intresserade av vad som står i boken.

Saltgruvan

Den ligger i Wieliczka cirka 35 km ifrån Krakow. Sammanlagt fick vi gå ner 54 våningar av trappor som bestod utav 14 steg! Vi åkte ner cirka 130 m, men det var möjligt att åka ner runt 200 m till. Saltgruvan i Wieliczka har funnits sedan medelåldern och är den enda i världen om att vara med om detta.

Jag hade aldrig hört talas om en saltgruva innan detta, jag trodde att salt enbart kom ifrån saltsjöar! När jag läser på internet om saltgruvan i Wieliczka så beskrivs den som trång och kuslig, men ärligt talat så var det rätt så mysigt där. Inte läskigt alls, endast häftigt pågrund av att det var så gammalt och historiskt. Det kändes kul att ha varit på samma ställe som så många historiska människor har varit på från förr i tiden.

 Inuti saltgruvan där det sägs finnas ett snällt spöke..

 Om resan :

Jag är så ohyggligt tacksam om att ha fått chansen om att vara med om detta.

Det kändes tryggt att få ha ledare som hade planer för var dag. Det var lyxigt att ha folk som visste så mycket om allt i Polen, det kanske såg ut som att jag tog det för givet men det var helt tvärtom. Jag bara häpnades av all information vi fick av alla ställen som vi besökte. Även om jag hade läst mycket om till exempel Auschwitz eller salt så var det många nya och intressanta faktor som kom, så med resan kom kunskap. Det här var någonting som bara skulle hända en gång i livet, det är jag nästan säker på, så jag kommer att sakna landet och alla minnen vi fick. Hotellet - eller snarare hostellet - var nog ett utav de skabbigaste ställen som jag har sovit i. Men med tanke på att detta var en studieresa och ingen semester så fick man bita ihop, men det skulle inte ha skadat någon om att få mer information om boskapen innan resan. Så fort jag tänkte på hur judarna hade haft det i lägret, blev min äckliga säng skönare och skönare.

På dagarna fick vi promenera flera timmar i sträck men när jag fick höra om och se så många fina, intressanta och historiska platser, var smärtan runt foten redan bortglömd.

Jag hoppas att det tillkommer flera resor i framtiden för denna var lyckad enligt mig.  Av: Sheida Ghavamzadeh

 

Resan till polen var en intressant resa eftersom man lärde sig saker som man inte läste i skolan eller lärde sig av någon annan. För att kunna lära sig saker som vi lärde oss gör man genom att resa till Auswitch. Att se stället med sina egna ögon är ett underbar känsla eftersom exempel viss jag som älskar historia har alltid varit intresserad av att se Hitlers koncentrationsläger och när jag fick se Auswitch 1 och 2 var det helt annorlunda än vad jag hade förväntat mig. Tiden som vi stannade i polen var jätte bra eftersom det var 5 dagar så man hann lära känna personerna som man åkte med och att man fick se mer av staden som vi bodde i.

Personen som vi åkte med tycket jag personligen att det var trevlig grupp samt att man kunde vara bekväm med dom. Lärarna var också snälla och hjälpte till under resan om någon behövde hjälp med något samt att dom tog hand om problem som vi hade med hotellet eller andra problem.

Lärorik resa med trevliga elever och lärare.  Siamak Safaei

 

 

Min resa till polen                                av Sohrab

Syftet med hela studieresan och projektet var mänskliga rättigheter. För att få en inblick i detta besökte vi Auschwitz och Birkenau.

Det var väldigt lärorikt att se Auschwitz och Birkenau med egna ögon. Det som en gång hänt där är väldigt hemskt. Vi såg massa bilder på fångarna, vi såg deras skor och deras kvarlämnade resväskor. På resväskorna hade de skrivit sina namn, födelsedatum, adresser m.m. i tron om att de skulle få tillbaka sina grejer och återförenas med sina familjer igen.

 Det var väldigt berörande och svårt att acceptera och inse även efter att man själv varit där och sett området med sina egna ögon. Det är svårt att med bara tanken kunna föreställa sig antalet människor som mördats där, mördats för ingenting. Det förvånar mig att så många människor gick med på att arbeta för Hitler och utföra detta massmord på en grupp oskyldiga människor.

Förutom besöket i Auschwitz och Birkenau var vi och besökte andra platser, både i och en bit utanför Kraków. Bland annat gick vi på en guidningtur runt om i Kraków. Vi fick lära oss om kulturen och religionen i staden genom att besöka gamla katolska kyrkor, deras kända universitet och det gamla kungaslottet.

 Vi besökte även en gammal saltgruva som var väldigt vacker. Allt som omgav oss bestod av salt, alla väggar och trappor. Till och med skulpturerna bestod av salt. Gruvan låg ungefär 150 meter under marken.

 Förutom allt detta träffade vi nytt folk och jag fick många nya kompisar. Det var jätte kul att umgås med dem på våran fri tid då vi gick i affärer eller bara promenerade i stan. av Sohrab

 

Meddelande

اطلاعيه ها

- Ekonomiredovisning »»»»» - Bilder av studieresa:   -informationsmöte 5»»»» - Under resan 2 »»»» ;   - Krakow 3»»»»; - Krakow 4»»»» - Auschwitz 1 »»»» , - Auschwitz 8 »»»»   - Saltgruva 9»»»» ; - Saltgruva 10»»»»  ; - Ungdomar 6 »»»» , - ledarna 7»»»» - Sammanfattnings av ungdomsrapport om Auschwitz - Ungdomars upplevelse »»»»» - Praktisk information  »»»»» - Göteborgs Stads nyhetstidning på nätet: Göteborgselever med iranskt ursprung besöker Auschwitz  »»»»» - Det tredje tillkännagivandet  »»»»» - Det andra tillkännagivandet  »»»»» - Det första meddelandet  »»»»» - Anmälansblankett »»»»» - Studieresas program »»»»» - Projektbeskrivning »»»»»

- گزارش مالی :»»»»»» - عکس هايی از سفر آموزشی به آوشويتس:   - جلسه قبل از مسافرت 5»»»» ، - روز مسافرت و ... 2»»»  - در شهر کرکوف 3  »»» - در شهر کرکوف 4 »»» ؛ - در اردوگاه ی آشويتس 1 »»» - در اردوگاه ی آشويتس 8 »»» - در معدن نمک 9 »»» - در معدن نمک 10 »»» - جوانان 6 »»» - آموزگاران و نمايندگان انجمنها 7 »»» - مصاحبه آيدين و کاميار با راديو سپهر »»»» - داده های مفيد در باره سفر »»»» - گزارش سفر جوانان  و گفتگو با داوود نوائيان،  در خبرنامه رسمی يوته بوری؛  »»»» - اطلاعيه ی شماره 3 »»»» - اطلاعيه ی شماره 2 »»»» - اطلاعيه ی شماره 1   »»»» - فرم تقاضای شرکت    »»»»» - برنامه سفر     »»»»» - شرح پروژه   »»»»»