Sammanfattnings av ungdomsrapport om studieresan till Auschwitz

Sohrab:

Det var väldigt lärorikt att se Auschwitz och Birkenau med egna ögon. Det som en gång hänt där är väldigt hemskt. Vi såg massa bilder på fångarna, vi såg deras skor och deras kvarlämnade resväskor. På resväskorna hade de skrivit sina namn, födelsedatum, adresser m.m. i tron om att de skulle få tillbaka sina grejer och återförenas med sina familjer igen.

Det var väldigt berörande och svårt att acceptera och inse även efter att man själv varit där och sett området med sina egna ögon. Det är svårt att med bara tanken kunna föreställa sig antalet människor som mördats där, mördats för ingenting. Det förvånar mig att så många människor gick med på att arbeta för Hitler och utföra detta massmord på en grupp oskyldiga människor.

Aida: Tidigare hade alla elever studerat om andra världskriget och förintelsen så vi viste redan vad förintelselägret användes till. Men jag tror inte att någon av oss verkligen insett vad det innebar. Jag hade tyckt att det var hemskt att något som detta tillåtits, men jag förstod aldrig att det var verkligt. Det var bara något jag lärt mig på historia lektionen. Bilderna jag tidigare sett på hur de bott, vart de dödats och på högarna av lik hade varit precis som att titta på en skräckfilm, det var något man glömde så länge det inte togs upp. Men när jag väl var i Auschwitz och stod vid högen av det avklippta håret från de utsatta, när jag fick se under vilka omständigheter de levde under så kom det hela som en chock. Det gick upp för mig att detta verkligen hänt. Jag hade med egna ögon fått se vart det dödats och fått gå där de en gång i tiden gått. I början var det svårt att låta allt smälta in så vi tog inte åt oss så mycket men senare mot kvällen när det hade fått sjunka in började tankarna komma fram och jag insåg då att detta verkligen hänt. Det hjälpte mig att inse att det vi lär oss i skolan inte bara är historier, det är en slags upplysning vi får. De uppmärksammar oss så att vi inte ska tillåta något sådant hända igen.

Anahita: Jag förstår inte hur man vågar säga sånt, inte ens det, att man ens vågade döda ett nyfött barn och att man kunde fortsätta leva med det. Personerna måste vara väldigt kalla för att ha kunnat göra nått sånt. Inga känslor ingenting. Man undrar bara vad det är för värld vi lever i. Vi fick se hår som dom hade rakat av, vi såg glasögon, resväskor, borstar, kastruller osv. som tillhörde fångarna

Armita: Heldagsutflykten till Auschwitz I och Auschwitz II: Birkenau är något som jag aldrig kommer att glömma. Det är en sak att läsa om den masstortyr och det folkmord som judarna blev utsatta för under andra världskriget i historieböcker eller att lära sig om detta i skolan, men att få vara på nära håll är en helt annan sak. Man får en annan förståelse för händelsen och i en av barackerna i Auschwitz I fanns ett citat från en spansk filosof vid namnet George Santayana som jag tycker är värd att nämnas, det lyder såhär: "Those who cannot remember the past are condemned to repeat it." Detta citat fastnade hos mig eftersom det är så sant och det är därför jag tycker att det är så viktigt för speciellt ungdomar att studera förintelsen och om möjligt besöka platser som Auschwitz så att historien inte upprepar sig! Det var en omskakande upplevelse att gå omkring där och se alla de subtila spår och lämningar som fanns kvar efter det industriella folkmordet

Cimia: i skolan har vi alla sett och läst som andra världskrigen, med störst koncentration på Hitler och hans påhitt. Vi har även sett ett flertal sorgliga judefilmer med flertal judar som dör i gaskamrarna.
Jag trodde inte det skulle vara så stor skillnad på det man såg på film och såg i verkligheten, och just den dagen jag var i Auschwitz tyckte jag inte det. Jag försökte som sagt vara väldigt känslokall och gick in ett antal gaskamrar Vi var i några stora gaskamrar som rymde upp till tusentals personer, men sedan när jag kom in i en mindre gaskammare gjorde jag en anmärkning. Det var en liten gaskammare som ”bara” rymde ca 200 personer. När vi gick in såg jag att det var massor med rum som hade tjocka stenväggar sinsemellan vilket stressa upp mig nog utan att det fanns någon gas därinne. När vi stod där bad vår guide oss att kolla upp i taket. Det fanns duschkranar. Jag antog att det var därifrån gasen kom, för det gjorde den ju i filmerna. Men guiden bekräfta att filmerna har fel. Gasen kommer inte från några duschkranar, riktigt så teknologiska orkade de tydligen inte vara där, utan gasen hälldes genom kvadratiska hål i taken som jag antog var några slags skorstenar.
Då kan man ju undra varför det fanns duschkranar där inne för?

Emillia: Av alla som registrerades i Auschwitz överlevde 60 000 människor, detta utgör ca 15 procent.

Till förintelselägren var det inte bara judar som skickades. Hit skickades även många politiska motståndare till Nazisterna, ryska krigsfångar, homosexuella, handikappade, och prostituerade m.fl. Jag har svårt att förstå hur något sådant här kunde ske. Det var inte så hemskt när man var där på plats, men nu när man tänker tillbaka på det är det väldigt svårt att förstå. Man hade redan läst det mesta, men att få se det med egna ögon var något helt annat.

Fabian: Efter Auschwitz åkte vi till ett närliggande läger som heter Birkanau. Birkanau ansågs vara det riktiga dödslägret för där fanns de stora brännugnarna och gaskammarna. Birkanau är till skillnad från Auschwitz mycket större och mer öppen. I birkanu gick vi runt och såg in i dom olika barackerna och vi såg renings rum där dom tvättade dom ny komman fångarna. Längre fram fanns det ruiner av brännkammare som sovjets Red Army hade förstört. Efter den turen till koncentrations lägrena åkte vi tillbaka till hotellet där vi diskuterade om dagens utflykt. Efter mötet fick alla följa sina egna planer.

Melina: I Auschwitz läste jag ett citat som var uppsatt på väggen, "The one who does not remember history is bound to live through it again". Det här fick mig verkligen att tänka till och förstå varför det är så viktigt för oss att sprida allt vi lärt oss om den här hemska händelsen under andra världskriget. För det som har hänt kan vi inte göra något åt, men vi måste lära oss av våra misstag och se till att något sådant här hemsk inte inträffar igen.

Nastaran: Auschwitz är ett arbetsläger och vid ingången stod skylten ’’ Arbeit Macht Frei ´´ som betyder arbete ger frihet. Jag tänkte direkt på SO lektionerna, att man hade sett de i läroböckerna och nu stod man här och såg den med egna ögon.  ’’ Arbeit Macht Frei ´´ stämmer inte, arbetet gav dem inte frihet utan den tog livet av dem.

Nijlika: Vi hade läst om det i skolan om vad nazisterna gjorde mot alla dessa människor, men det är något helt annat när man väl ser det. Där såg man bland annat samlat hår, skor, glasögon och resväskor. Det var verkligen hemskt! Den känslan jag fick när jag såg barn kläderna och napparna går verkligen inte att beskriva.

Men det som förvånade mig mest var hur stort det var. Aldrig hade jag trott att Birkenau, vilket var ett annat läger, skulle vara så stort

Nima 1: Hela området präglades av en dyster stämning. Man behövde inte se svartvitt för att förstå den enorma sorg och besvikelse som stank här, vilket var ett resultat utav mänsklighetens absolut lägsta historiskt. För så tidigt som 70 år sedan hade människan utfört det mest brutala vi kan tänka oss i historian. En organiserad industriell slakt utav människor. Utav judar. Denna dagen fick vi se otroligt mycket och höra otroligt mycket.

Nima 2: Det första som slog mig var det att jag faktiskt befann mig på Auschwitz, alla dessa filmer och böcker i skolan och nu var jag på självaste Auschwitz. Det kändes väldigt speciellt. När jag såg skylten vid ingången ”Arbeit macht frei” kändes det som att nu börjar allvaret. Det var där man kom in i självaste koncentrationslägret. Man kände en enorm respekt när man gick runt där på grusvägarna och tänkte vad som egentligen pågick där för bara 60-70 år sen. Vi fick gå in i de olika barackerna som tidigare hade vart militära anläggningar, där inne hade dom fixat så att det såg ut som ett museum. Det som var mest rörande på denna del var när vi fick de högarna av hår, glasögon och mycket annat som vart fångarnas ägodelar. Sedan gick vi även till en annan del där vi fick se saker som stå celler, mörker celler och andra tortyrer. Det var väldigt hemskt.

Payam : Att en människa så ond som Adolf Hitler kunde göra dessa hemska saker som han gjorde i dessa s.k koncentrationsläger förstår jag mig inte riktigt på, men en sak vet jag, att vi ska kunna ta lärdom av dessa stora tragedier, att vi inte ska klassificera människor beroende på vad man har för religion, hud färg, hur man ser ut o.s.v vi alla är människor, det spelar ingen roll

Pegah1: Det spelar ingen roll hur många gånger du läst om det, sett på filmer som ska föreställa det. Du måste åka till Auschwitz för att se den hemska sanningen, för att förstå. Samtidigt måste du ha läst om förintelsen innan du åker till Auschwitz. Utan kunskap ser Auschwitz ut som ett vanligt lägger. Det är den kunskap man har sen tidigare som öppnar dina ögon så att du kan se ALLT. Det är kunskapen som får dig att se bortom det gröna gräset, de vackra blommorna och det vackra ljudet av fågelsång. Att Auschwitz idag är en så grön och blommig plats gjorde mig besviken då jag anser att det sänder ut fel meddelande då det blir vackert, och platsen kan verka som ett fridfullt ställe där något ont aldrig ägt rum. samtidigt kan blommorna och gräset vara som en fin hedring åt de stackars människorna som ligger begravda där.

Pegah2: Mina tankar runt Auschwitz och vad som hade hänt där, och hur jag själv upplevde känslan av att vara där, är fortfarande suddigt. Jag kan inte tro att jag har besökt ett av världens mest kända mordplatser. Vi har läst i skolan och även utanför skolan om förintelsen på judarna och andra fångar. Vi fick se bilder på bland annat Auschwitz. Det såg hemskt ut, särskilt taggtrådarna och SS-männen som vaktade med vapen i handen. Men när vi åkte dit, så såg jag bara turister och det som var kvar av lägret. Det såg inte alls så hemskt ut. Men sedan tänkte jag efter lite, och insåg att det är inte utseendet som ska vara hemskt, utan vad man har gjort där. Hur man har behandlat fångarna, hur man dödade och torterade dem  till döds. Varför ska Auschwitz se ut som ett fängelse, eller en bombnedslagen byggnad? Jag tycker att det såg ganska fint ut. Men det är inte vad våra ögon ser som alltid är det riktiga.

Allt var otroligt spännande, men det var inte av glädje utan av sorg. Sorg över vad som hade hänt. Och en av de viktigaste sakerna som man kan lära sig under den här resan i Auschwitz och Birkenau var att detta inte får hända igen, oavsett vem det händer. Det spelar ingen roll vilken religion eller bakgrund som man har, de mänskliga rättigheterna och frihet är något som vi har kämpat för i generationer. Vi måste nu kämpa för att bevara dem

Rambod och Amir: När vi har jobbat med Auschwitz i skolan så har det inte varit så jobbigt, man har nästan inte tagit det på sånt stort allvar, men sen när man väl stod där, och fick höra allting, redan vid ankomst till koncentrations/förintelselägret, så fick vi se en film som var väldigt berörande, redan då förstod jag att denna guidadeturen kommer att bli ett helvete för mig.
Men det var endå väldigt lärorikt, detta var en engångsupplevelse och jag är väldigt tacksam för att jag fick turen att få följa med, även om det var lite uppochner då och då, så tyckte jag att resan blev väldigt lyckad, jag vill åka tillbaka!!!

Siamak: För att kunna lära sig saker som vi lärde oss gör man genom att resa till Auswitch. Att se stället med sina egna ögon är ett underbar känsla eftersom exempel viss jag som älskar historia har alltid varit intresserad av att se Hitlers koncentrationsläger och när jag fick se Auswitch 1 och 2 var det helt annorlunda än vad jag hade förväntat mig.

Armita: Heldagsutflykten till Auschwitz I och Auschwitz II: Birkenau är något som jag aldrig kommer att glömma. Det är en sak att läsa om den masstortyr och det folkmord som judarna blev utsatta för under andra världskriget i historieböcker eller att lära sig om detta i skolan, men att få vara på nära håll är en helt annan sak. Man får en annan förståelse för händelsen och i en av barackerna i Auschwitz I fanns ett citat från en spansk filosof vid namnet George Santayana som jag tycker är värd att nämnas, det lyder såhär: "Those who cannot remember the past are condemned to repeat it." Detta citat fastnade hos mig eftersom det är så sant och det är därför jag tycker att det är så viktigt för speciellt ungdomar att studera förintelsen och om möjligt besöka platser som Auschwitz så att historien inte upprepar sig! Det var en omskakande upplevelse att gå omkring där och se alla de subtila spår och lämningar som fanns kvar efter det industriella folkmordet.

Sharzad: ”Om du inte läser och förstår historien så måste du gå igenom den för att förstå den.”

Detta citat, stod skrivet på ett plakat på en vägg i ingången till ett de många hus i det nuvarande museumét Auschwitz. Detta citat fick mig att förstå varför det är viktigt att läsa historia.

För mig var Auschwitz en omtumlande upplevelse. Det citat som jag skrivit här ovanför förändrade mitt sätt att se på ämnet historia. Under resans gång fick jag känna mig som en del av ett större sammanhang. Som en del av mänskligheten. Det är mänskligt att göra misstag och det är av våra misstag och fel som vi lär oss. Så det jag tycker att man kan lära sig från denna hemska händelse är att lära sig att inte ge upp. Vi idag är inte de enda som har eller har haft motgångar. Vare sig det handlar om att stå upp för det man tror på, mobbning, diskriminering eller andra vardagliga saker ska vi inte ge upp och kämpa för det som vi tycker vi är värda. För om de som var utsatta i Auschwitz hade gett upp bara så där och om vi ger upp, vad kommer då att finnas kvar? 

Sheida: Det kändes sjukt och deprimerande att vara där så många människor hade blivit offrar för ingenting. När vi gick in och fick se alla hemska tortyr som de stackars människorna hade blivit utsatta för blev jag äcklad. Inuti min mun hade jag tuggummi och det gick inte ens att tugga på den, det kändes fel och respektlöst på något sätt. Jag ville inte ens dricka när jag blev törstig, inte tills vi kom ut i alla fall. Jag hade föreställt mig att själva stället skulle vara mer grå och grusig, men istället så var det grönt och faktiskt fint(utomhus i alla fall). Hela stället var som ett stort begravning för alla människor. Såhär stod det på en begravning:

“For ever let this place be a cry of despair and a warning to humanity, where the nazis murdered abort one and a half milion men, women and children. Mainly jews from various contries of Europe.“